kattkatt

Det bor två katter (felis catus) i vårat hem. Den ene - den ständige och evige Storkisse. Manlig och muskulös, och med mycket klokhet innanför pannloben, därtill. Med silver bakom öronen och sitt eget jävla språk (på gott och ont). Sen har vi lilla Bibi, även kallad Bibsen. Späd, småkelig och nervös på samma gång, med världens vackraste ögon som dock tyvärr ofta har ett förskrämt uttryck. Fin päls.

Bibsen, tvåbarnsmamma sen tidigare, hör åter sin biologiska klocka ticka. Därav hennes tappra försök att vinna Herr Katt/Storkisse/Gubbens (trebarnsfar) gunst. Lockrop, kråmanden, rullanden och ett evigt, högt gnällande står på agendan - VARJE dag. Dessvärre återkom Storkisse halvt neddrogad hem, en morgon i maj 2001, med sin fertilitet för evigt förgången. Detta är dock inte ett synligt fakta för Bibsen, som idogt fortsätter med sitt projekt

Och vad är då slutsatsen av denna lilla historia?


Jo, nämligen: JAG BLIR GALEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN!!!!

(Men det är inte synd om mig. Kan dock inte avgöra vem det är mest synd om: Bibi som enligt naturen är tvungen att fortgå med denna skit utan resultat, eller Gubben som aldrig får vara ifred i ens en sek)


Bibi - den påträngade


Storkisse - den evigt utsatte

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0