Filippen

Blackbird singing in the dead of night
Take these broken wings and learn to fly
All your life
You were only waiting for this moment to arise,oh
You were only waiting for this moment to arise, oh
You were only waiting for this moment to arise


Jag blir jävligt sällan sur (nu menar jag sur på riktigt, inte typ att jag låter irriterad fastän jag inte är det) och nyss blev jag så jävla sur bara. Jag vill mörda någon sakta.... (irritationsobjekt nr. ett kan ligga bra till) fast eftersom jag inte är den våldsamma typen direkt så väljer jag att inte fullfölja den handlingen. Hur som helst, ibland går saker som man vill ska gå bra så jävla dåligt. Försökte spela piano men det slutade i ilska. Ilska på ett ostämt piano, vissa tangenter som jävlas med mig, ljud omkring mig som stör så jävla mycket, telefoner med skräckhugg-i-hjärtat-ringsignaler (ett tips: vill du vara min vän så ring ALDRIG på hemtelefonen för jag får nämligen damp då). Efter att jag slutat spela, i ilska, så fick jag måla mina naglar och även det höll på att bli i ilska då nagellacket till synes från en början skulle krångla trots knepet med nagellacksborttagningsmedel i för att förebygga den dåliga konsistensen. Men jag upptäckte dock sen att det funkade som tur var, annars hade något gått sönder här inne...

Sen blev jag bara allmänt less på att min stereo dog med flit förra veckan för att reta mig vilket gör att jag får lyssna på en pinsamt dålig cdspelare istället (nej ljudkortet är paj så jag kan inte lyssna på datorn tack för tipset anyway) med äckligt ljud.  Nu ska min kaffedrog och Beatles hjälpa mig upp igen. Hej då för helvete

PS Blev psykologi idag till slut och läraren verkar seg men det blir nog intressant iaf.  Nu måste jag läsa historia samt måla äckliga bilder till kulturhistorian, hmmm. DS

Glöm inte: Ändå chill ändå nice ändå värt!