Typenoksidi

Idag har fan berört PA-100 så jävla mycket. Både Hannas och mitt eget. För första gången på hela kursen känns det som att detta kan leda någon vart, och att jag kan ro det i hamn på ett acceptabelt sätt. Diktskrivning är i alla fall sjukt kul; och det är det bästa med mitt projektarbete, att jag börjat idka denna underskattade sysselsättning även privat.

Det enda negativa med mitt arbete är den fruktansvärda längtan jag förnimmer. Eller det är positivt att man får chans att tänka tillbaka på denna fantastiska vecka, samtidigt som det gör ont att veta att det kommer dröja flera flera månader innan jag kan återse det enda rätta stället på denna jord.

Men en vacker dag så

 

PS Dagens bästa var utan tvekan det sjukaste paper-cut-händelsen jag varit med om. Hahaha shit vilken dramaqueen jag var men det var halvt befogat, och skratt förhöjer ju alltid tillvaron, så sammantaget var det helt enkelt KUNG. DS

 

“London isn’t everybody’s cup of tea.”

– But it’s my.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0