Filippen

Vilken underbar kväll, säger jag. Kommer för alltid att älska BL3, det är obotligt. God mat, gott sällskap, god stämnig, bekymmerslöst. En bra kväll, med andra ord. Språkade även med Sofia angående skissen till min tatuering som hon skall göra. Hon är verkligen rätt person för det uppdraget, minst sagt! Det kändes verkligen som att hon förstod vad jag menade, så detta kommer bli kung! Hoppas innerligt att den pryder min arm i mars eller när det nu kan bli.

Folk kanske ifrågasätter valet av motiv och så där. Liknande; "Dumt att tatuera in något som har med ett band att göra, tänk om du inte gillar dem när du är vuxen? Är det inte bara en tonårsgrej...."

Jag ser det verkligen inte så. Jag minns fortfarande mina första tankar om Beatles (som tatueringen skall dedikeras till). Jag minns att jag som treåring, när vi bodde på Haga, av oförklarlig anledning älskade när låtar såsom "Here comes the sun", "Girl", "Baby you can drive my car", "Michelle", "All you need is love". Jag visste knappt vad Beatles var. Men jag visste att jag älskade det jag hörde.

När jag kom upp i mellanstadiet, så hade jag 2 st blandskivor med Beatleslåtar som Amandus & Ville bränt. Jag lyssnade alltid på dem hemma, men det var absolut ingenting som jag skulle ha sagt eller visat för någon besökande kamrat. Jag skämdes för att jag gillade gammal, "ohipp" musik. Man visste ju inte bättre än att inte vara stolt över den man var och de åsikter man hade. Man ville ju bara passa in.

Kom som tur var på bättre tankar sedan. På högstadiet kände jag mig mer och mer bekväm med min kärlek till världshistoriens bästa band. Men det var inte förrän i gymnasiet som jag till 100 % kunde leva ut mina känslor och tankar till The Beatles.

Och för evigt kommer dessa känslor att bestå. Musiken är odödlig, och bandet har till stor del format mig till den jag är idag. Jag har Beatles tatuerat i mitt hjärta och i själen allaredan sedan länge, och att inte tatuera det på huden vore av högsta idioti.

Jag längtar.