Filippen

Seriöst. Jag är så sjukt nervös inför morgondagen, och jag förstår inte ens varför. Jag är inte blyg på något vis, jag har inga fobier inför att tala inför grupper, jag är intresserad av ämnet, jag vet hur man hittar rätt i byggnaden, jag älskar att lära känna nya människor, jag har inte svårt för att klara studier. Innan jag började gymnasiet kände jag inte ens en tiondel av den nervositeten jag känner nu.

Varför? Jag är sällan nervös inför saker, brukar sällan oroa mig. Men det känns bara så konstigt att börja Universitetet. Så vuxet. Nyss lallade jag runt i Midgårds kaffa, drack kaffe över lektionerna, vi skjutsade runt varandra i bildvagnen i korridorerna, sprang runt och var äckligt estetiska.

Och nu ska man helt plötsligt äntligen få studera på riktigt.

Jaja ska sluta noja mig nu, är faktiskt astaggad!!!




En annan gång då jag var töntigt nervös var när jag piercade läppen, den 15 April 2009. Det var första gången jag piercade mig dessutom, och jag trodde att det skulle göra så ontontont. Vilket det självfallet inte gjorde. Bilden är tagen från fikat direkt efter, minns hur random det var att dricka ur ett glas när man hade en ömmande läpp med skrot hängandes i vägen.

Men i alla fall: oro är den onödigaste känslan, den leder ingen jävla vart. Den bara gnager utan mening.

Ska sluta upp med de fasonerna, that I promise.

Oki har slutat nu!

PS Fy faan vad fult jävla hår jag hade förut, vad fan sade ni inte till för?!?!?!?! Schyst....DS