Filippen

Ibland önskar jag verkligen så innerligt att jag inte hade några normbrytande åsikter. Fan vad jävla skönt det skulle vara; att vara totalt ointresserad av politik. En egoistisk obrydd jävel, som levde ett lyckligt liv i sin egen lilla bubbla. Skita i världens problem, människors problem, etik och moral. Leva för sin egen skull och endast för sina egna mål.

Ibland känner jag bara hur drygt det är att behöva försvara allt man är och allt man står för; när så mycket tydligen verkar vara ett mysterium för andra. Vänsterveganpacifistekologistagnostikerfeministflata eller vad jag nu menar. Kanske mycket mer. Kanske mindre.

Ibland hatar jag politik. Och jag kan egentligen inte ens förstå att jag skriver så. Ens åsikter är ju den man är i grund och botten. Och jag vill ju mer än något annat vara just den jag är. Varför skall det vara så påfrestande. Varför skall det vara så totalt oförståeligt, jag förstår ju - samt respekterar hur oliktänkande menar - fastän de inte tänker som jag?

Borde göra en killerlista på spotten. Sånt som jag tyckte att jag var bra på. Men nu vet jag väl inte längre, känns bara rätt blankt i huvudet.


Känner mig så himla trött. Insåg även nu att jag inte kommenterat något alls om julen. Tyder väl bara på hur lite det betyder för mig. Men en trevlig dag var det allt, det skall jag ej sticka under stol med. Trevligt och gottt

Och Karl-Bertil får ens hjärta att le minsann. Tack vare mina åsikter. Se där, se där