chopin tha man

måste säga att Préludes n.10, Opus 28 (1838) har något väldigt speciellt över sig. Någon slags ledsam urskogsmystik eller dylikt.

OKI ska sluta blogga nu lovaaaar herrå

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0