Filippen

Kan ej sluta tänka på denna låt, men det är inget problem alls. Snarare ett glatt nöje.

Förkylningen eskalerar
De onda bakterierna i min kropp regerar
Kanhända immunförsvaret till slut segrar
Hoppas, kan man ju

(obs ej en seriös dikt om ni mot förmodan tänker annorlunda)

Som tur var har mina fina vänner körkort, många av dem (ni som inte har det är fina även ni) = jag kunde få skjuts till filmuppstyrningen --> slapp anstränga min stackars sjuka kropp. Danke!

Vi såg Cry-Baby, som jag velat se riktigt länge. Fårskallig som jag är, så trodde jag t.o.m att det var den jag köpte när jag köpte Boys' Don't Cry här i julas på Myrorna. Den är dock bra den med så ingen  skada skedd.

Hur som: Cry-Baby var inte som jag trodde. Jag tänkte emotionell-tonårs-kärleks-drama á la Notebook. Istället var det en random-musikal-komedi á la Grease.

Knasigt värre. Men den var faktiskt ändå skön på sitt sätt, eller som man brukar säga; "Den hade sin charm". Att Deppan är bland det snyggaste som existerar gör ju inte direkt något heller, detta är väl förmodligen en av hans snyggare karaktärer, dessutom.