dekadens

Drömde inatt att jag och Amandus skulle åka till Stockholm och se Bob Dylan uppträda. Eller det var jag och Amandus först, men sen visade det sig att det tydligen var jag och Vilhelm. Vi var astaggade och allt; hade biljetterna hos oss. Kvällen innan (på fredagen) var vi stört jävla taggade. Vi visste dock att vi inte hade resan ner planerad - inga biljetter bokade eller något. Vi tänkte inte så noga på det.

När konsertens dag väl var hos oss, så hade vi fortfarande inte köpt några flygbiljetter och ej heller planerat  något annat sätt att färdas på. Vi beklagade oss för några vi hängde med (två sydafrikanska vänner, troligen en hopkoppling hjärnan gjorde till VM), men vi gjorde inget mer konkret än att klaga. Vännerna sörjde med oss.

Vi kikade på klockan, kännandes tiden ticka och vetandes om att vi HADE biljetterna till konserten. Men ändå utan att göra något åt det.


Vilken jävla idiot jag är i mina drömmar.




 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0