27/5-2010
Det händer ibland, rätt så ofta, att man läser debattartiklar/krönikor/insändare/kåserier som får ens blod att når en temperatur nära kokningsgränsen. Detta hände dessvärre nyss, då jag kikade i nyaste numret av Nöjesmagasinet City. En så vitt jag förstår nyinkommen musikskribent har fått äran att skriva månadens musikkrönika.
Problemet är bara att jag inte ens i mina vildaste fantasier kan förstå hur hon kunde få detta jobb, när hon resonerar på detta vis kring skivrecensioner;
"Och just det gör det så kravlöst att vara recensent. Det handlar ju om min åsikt. Det är ingen enkätundersökning eller en omvärldsanalys, bara jag. Tycker jag att skivan är värd en femma eller en etta? Visst, man kan gotta sig i djupa analyser, ta hänsyn till genren, se olika nyanser, googla vad recensenter har sagt i hopp om att ge skivan lite nytt ljus, spela låtarna igen och igen för att de ska "växa" (har hört att de brukar göra det) men allt som oftast går man bara tillbaka till sin första och mest instinktiva, egna, åsikt."
Tråkigt att hon får ett jobb som jag hade dödat för att få, när hon inte ens inser vikten av att kanske ha passion nog att analysera musiken, för att kunna recensera den sedan? Det är helt absurt att hon med andra ord lyssnar på albumet en gång, tänker antingen: "Det här sög" eller "Det här ägde", för att sedan skriva en rättvisande recension utifrån det... (för tro mig, den recensionen kan aldrig göra ett album som några människor slitit med i månader, rättvisa)
Vad jag inte förstår, är varför man ens vill jobba som musikrecensent, om man inte ens VET att musik växer ju mer man lyssnar på den? The Knife förstod jag mig verkligen inte på, för 2 år sedan. Nu är det ett av mina absoluta favoritband, och att påstå att Karin och Olof Dreijer är annat än mycket kompetenta och nyskapande musiker, vore ren och skär lögn, alternativt okunskap.
Ens personliga åsikt väger absolut alltid tyngst, och den kan såklart aldrig vara fel. Men kruxet med en bra recension är just att hitta balansen mellan subjektivitet och objektivitet. Ingen har sagt att det är enkelt, och en seriös recensent tar nog den tiden som behövs för att ge läsaren en sådan sanningsenlig skildring av den analyserade produkten, som möjligt.
Plus att hon klagade på hårdrock, blir man less eller? Det kanske bara är jag som är bitter, men jag börjar tröttna på att så många inkompetenta människor alltjämt skall jobba på dessa tidningar som omger mig.
Nu ska jag läsa om genus, tack för mig!
Problemet är bara att jag inte ens i mina vildaste fantasier kan förstå hur hon kunde få detta jobb, när hon resonerar på detta vis kring skivrecensioner;
"Och just det gör det så kravlöst att vara recensent. Det handlar ju om min åsikt. Det är ingen enkätundersökning eller en omvärldsanalys, bara jag. Tycker jag att skivan är värd en femma eller en etta? Visst, man kan gotta sig i djupa analyser, ta hänsyn till genren, se olika nyanser, googla vad recensenter har sagt i hopp om att ge skivan lite nytt ljus, spela låtarna igen och igen för att de ska "växa" (har hört att de brukar göra det) men allt som oftast går man bara tillbaka till sin första och mest instinktiva, egna, åsikt."
Tråkigt att hon får ett jobb som jag hade dödat för att få, när hon inte ens inser vikten av att kanske ha passion nog att analysera musiken, för att kunna recensera den sedan? Det är helt absurt att hon med andra ord lyssnar på albumet en gång, tänker antingen: "Det här sög" eller "Det här ägde", för att sedan skriva en rättvisande recension utifrån det... (för tro mig, den recensionen kan aldrig göra ett album som några människor slitit med i månader, rättvisa)
Vad jag inte förstår, är varför man ens vill jobba som musikrecensent, om man inte ens VET att musik växer ju mer man lyssnar på den? The Knife förstod jag mig verkligen inte på, för 2 år sedan. Nu är det ett av mina absoluta favoritband, och att påstå att Karin och Olof Dreijer är annat än mycket kompetenta och nyskapande musiker, vore ren och skär lögn, alternativt okunskap.
Ens personliga åsikt väger absolut alltid tyngst, och den kan såklart aldrig vara fel. Men kruxet med en bra recension är just att hitta balansen mellan subjektivitet och objektivitet. Ingen har sagt att det är enkelt, och en seriös recensent tar nog den tiden som behövs för att ge läsaren en sådan sanningsenlig skildring av den analyserade produkten, som möjligt.
Plus att hon klagade på hårdrock, blir man less eller? Det kanske bara är jag som är bitter, men jag börjar tröttna på att så många inkompetenta människor alltjämt skall jobba på dessa tidningar som omger mig.
Nu ska jag läsa om genus, tack för mig!
Kommentarer
Postat av: Emma The Queen
gumman, jobbiga tider du går igenom :(
Trackback
