dagen efter

Första tanken när morgonen startades i samma takt som ögonen öppnades: insikten. Fan.

Det är inte förlorat, men hoppets väg är övergrusad. Jag målade hitlermusch och snedlugg på Jimmie som stoltserande prydde HELA förstasidan av VK. Blev inte gladare av det.

Men jag säger som en klok människa uttryckte det idag, på apberget vid vår gemensamma demonstration emot rasism/SD/alliansen tidigare i eftermiddag, i allas vår björkstad:

"När jag vaknade imorse kändes allt som en enda stor begravning. Men så känns det inte nu, när jag står här. Nu känns det som ett vackert homobröllop!"

Och rätt hade hon. Det var fantastiskt att deltaga i denna gemensamma auktion, visandes att vi varken accepterar eller tolererar inskränkta, fördomsfulla, främlingsfientliga patrask fyllda med hat i auktoritära ställningar i vårat land.

Jag kommer att avsky rådande regering varje minut till den dagen den byts ut.

En positiv betraktelse dock: föga förvånande så var både min handläggande professor men även så många andra i klassen dystra denna morgon. Ty genuskunskapens jämställda värderingar går ej hand i hand med en allianspolitik.

Förstå det - Jan Björklund - att även en välutbildad äldre professor kan ha solidariska värderingar. Det äro ej bara lagt åt de "unga och dumma".


Alla är inte förtappade, bara för att du är det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0