om svordomar


Målar tånaglarna (varför gör man det ens, så jävla onödigt) och tänker att de flesta av mina svordomsramsor är rätt queera, och det dessutom per automatik utan att jag tänkt igenom det. Med äldre syskon har det fallit sig naturligt att ta efter och alltid svära, vilket jag gjorde vid extremt låg ålder (låg- mellan-stadie) även om mina ~päron~ såklart inte samtyckte.

Men fan, helvete, satan, jävlar är mer en del av det naturliga förstärkningsvokabuläret nuförtiden, och mindre ett uttryck för faktiskt ilska. Därför skapar man bättre ramsor som kan vara väl till pass t.ex när man gör illa sig eller blir mycket arg på idioter i världen.

Låter som följer: Satans fitta, fittan i kuken, fittans kukballe (that doesn't even make any sense does it????), satans horballe.

Oki, märker ett tydligt mönster: allt kändes väldigt pubertalt och ganska osmaklig att se i skrift. Kanske ska anamma det gamla hederliga "järnspikar" istället, så att folk i min omgivning inte får för sig att jag är helt gäleeeN eller nå. Fast det är man väl ändå

Satans horballe då, tjing tjingy

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0