Filippen

I fredagsnatt när jag och R kom hem ifrån några vänner till henne, så fick jag den välkända fyllegråten. Brukar ej få det, så det var lite otippat. Skälet till min gråt är dock något jag lika gärna skulle kunnat gråta till när som helst - nykter som onkyter - bara tanken om hur hemsk och orättvis vår värld är, är en utlösningsfaktor i sig.

Och tanken rör sig vidare i min skalle, tycks inte kunna hitta en väg ut, hur mycket jag än önskar att den gjorde det. Det som fick mig att tänka på det återigen var artikeln  som jag länkade i förra inlägget. Det jag tänker på; är vilken jävla bullshit det är, att alla skulle ha lika förutsättningar till att leva ett lyckligt liv, nå sina mål - inte utsättas för diskriminering.

Sådant som kan tas för givet levandes i ett västerländskt samhälle. Men likväl är det en fet jävla lögn. Homosexuella utsätts för diskriminering, i Sverige 2011. Arbetarklassmänniskor har inte alls samma förutsättningar för att nå ett standardleverne, i Sverige 2011. Din etnicitet avgör hur du blir bemött - i Sverige 2011.

Det faktumet att en talesperson vid Länsförsäkringar (läs artikeln jag länkade i förra inlägget) yttrade sig: "...har gjort ett val att kyssa sin väninna eller flickvän på tunnelbanan vilket har utsatt henne för risk att bli misshandlad" och "hon kunde ha slutat att kyssa sin väninna, och då hade han inte haft någon anledning att filma längre." är ett uttryck för att det faktiskt finns folk som på riktigt tycker att det är provokativt och oklokt av homosexuella att yttra sin läggning bland allmänheten.

Det är exakt samma sak som det lesbiska paret som i Stockholm på ett kafé blev ombedda av personalen att lämna kaféet för att de kysst varandra öppet. Efter denna händelse gjorde en grupp ett manifestationsliknande motangrepp: då de gick in på samma kafé - flera kvinnliga par - och alla började kyssa varandra. Provokativt?

Att vrålhångla framför folk på offentliga platser är otrevligt oavsett om det är ett hetero-par eller homo-par eller annat som utför handlingen. Men en kyss på en tunnelbana är en harmlös handling och aldrig någonsin ett skäl till att provocera och filma (!).

Nu gled jag ur spår; men det som gjorde mig så ledsen i helgen var tanken på att det finns folk som inte tycker om min och min flickväns kärlek. Som tycker att den är abnorm, osmaklig, och helt jävla fel. Det finns folk som gärna skulle kunna slå ner oss, om vi bara råkade yttra den vid på fel plats vid fel tillfälle.

Samtidigt som jag skattar mig så lycklig över att jag åtminstone lever i ett samhälle där jag inte behöver vara rädd över att bli dömd till fängelsestraff eller än värre: döden av staten pga mitt val av partner. Och det är så jävla absurt att jag ens ska behöva känna mig TACKSAM över att jag får leva trots att jag är den jag är? Världen är helt skev.

Det jag aldrig kan förstå - är hur man någonsin skulle kunna tycka att kärlek är fel? Kärlek kan aldrig vara fel, den starkaste, mest positiva, livsbringande känsla som människor har förmåga att känna - hur skulle den kunna vara fel?

Jag tänker aldrig någonsin dölja min kärlek för någon. Varför ska jag dölja det som är det bästa med mig? Det som gör mig hel?

Det finns inga svar på folks inskränkthet, bara vetskapen om att den existerar gör mig så jävla ledsen.

Farväl homofobi