Filippen

Läste den kända "Kris", en självbiografisk roman av käraste Karin Boye.

Kanske den mest berörande delen av boken, behöver inte tillägga något mer:



"I natt gick Gud under.
Kanske var det ett tomt namnskal, som gick under.
Men namnskalet drog makter som var dödens.
Jag kastar det.
Jag ser tingen. De erkänner inte sina namn.
Jag kastar deras namn.
Jag står alldeles ny på stranden av ett hav,
och samvetet är inte längre mitt.
Jag kastar det.
Viljan till liv har gjort mig naken.
Viljan till liv har gjort mig seende.
Vad som än kommer skall jag möta med nakna,
seende ögon."

s.127

Det har funnits genier, minsann