studentreflektioner
Simon and Garfunkel gästar min enkla boning, fyller atmosfären med värme och glädje; som bara musik kan. Man märker att höstterminen åter är i antågande, efter lugna, fröjdesamma semestertider av lä. Solskenet som bleknar, löven som sprakar av färg, den klargörande kylen återkommen. Det är höst.
Gränderna fylls av människor, så många människor. Allt detta folk, alla okända ansikten, var kommer de ifrån? Vilka delar av världen är de sprungna från, vilka historier döljer sig under under ytan av karga vardagsskal?
Man är i centrumet på jorden; platsen där kunskapen utvecklas, där hela samhället står i rullning och evig förändring. Vi är en del, av reformeringens högborg. Var gång jag traskar genom centrumet av Campus, förbipasserandes Universitetsdammen, känner jag den stora känslan väckas inom mig, födas, näras, expanderas.
Ty det är väl det som lockar mig, förför mig; känslan av att utvecklas, och utvecklas tillsammans. För en bättre framtid -
Ett förbättrat samhälle
Kommentarer
Trackback
