Filippen

Lyssnar på Jefferson Starship för första gången på lääänge (vilket styrdes upp ur spillrorna av Jefferson Airplane (=Ett av de absolut bästa banden som existerat)), inte lika bra som föregångaren men det är rätt soft ändå.

 

Har ett problem, inte mindre än att den KONSTANTA stressen har kastat ankar i min biologiska bostad, platsen där min själ bor osv dvs min kropp. Alltså är stressad helahelahela tiden. Det är en kylig men samtidigt brännande och smått obehaglig men oförklarlig känsla som bor mellan övre delen av magen och hjärtat. Kanske solar plexus, jag vet inte. Jag vet bara att den tar min kropp i besittning. Mitt psyke är rent och smärtfritt och t.o.m ganska lättat och relativt vaket. Men det påverkas ändock av stressens vassa, målmedvetna klor.

 

Men alltså: detta är jobbigt bara för att jag känner min kropp. Jag vet att denna känsla kommer hålla i sig nu hela sluttampen av uppsatsarbetet. Den kommer kanske att släppa lite efter opponeringen. Förmodligen släppa en liten del även när jag känner att jag producerat 30 sidor.

 

Det jobbigaste av allt är alla fina, underbara och fantastiska människor som finns i min närvaro: som är så fina att de hör av sig och bryr sig och vill umgås. Det är jobbigt, ty jag känner att jag INTE HAR TID till att göra roliga saker. Jag har slösat för mycket tid av uppsatsarbetet på att må kass - vilket i sig skapar en improduktivitet som varit svår att göra något åt.

 

Jag går runt och har konstant dåligt samvete över allt roligt jag missar men när jag väl gör något roligt så vet jag att det medför konsekvenser för mitt arbete. Jag vill ha ett liv, men samtidigt känner jag att jag inte kan tillåta mig att ha det: ty detta MÅSTE bli gjort.

 

Vill inte ha sympati, vill bara att folk skall förstå att om jag är otillgänglig/disträ/inte aktivt tar kontakt så är det pga detta. Absolut inget personligt. För gudars, alla fina, nära, bör veta hur otroligt mycket ni betyder i mitt liv!

Det jag vill ha sagt som mest är:

BRB, vi ses år 2013. Då blir det kafferep och massa planlöst dagdriveri! = Meningen med livet