Filippen

Har suttit hela eftermiddagen med grupparbetet inför det politiska rollspelet vi skall ha på tisdag; min grupp blev tilldelad värdekonservatism. Kan tillägga att kristlig moral och kärnfamilstjaffs kaaanske inte ligger närmast hjärtat på undertecknad. Uppgiften är att man skall lägga upp en plan för hur ett land skall styras osvosv, utifrån ens tilldelade ideologi då. Mitt knep blir att fokusera all negativ energi som ges, pga att tyvärr behöva handskas med inskränkthetens och paradoxens bubbla, på att vända åsikterna till mina; just under seminariet. Skall hålla ett fett bra konservativt brandtal!

Idag hade vi föreläsning om såväl ekologism som djurrätt. Det är få frågor som berör lika mycket som djurrätt (även om miljöfrågan kommer högt upp den med), och jag hoppas att många i klassrummet fick sig en tankeställare. Det sorgliga är att folk som väl sitter där, och lyssnar på lärarens engagerande tal om VARFÖR köttätande alltid är ett förtryck och VAD artism är, bryr sig i ungefär fem min och tänker "fy fan vad hemskt, stackars kor!" för att sedan dra på lurre och käka hamburgare en kvart efter lerren är slut. Och då undrar man, varför budskapet inte når ända fram. Varför innehar vissa, permanent döva öron? Det var några som sade i början av lektionen att skillnaden mellan människor och djur är att människan kan reflektera utifrån sitt intellekt/förnuft. Jag undrar faktisk, var reflektionen verkligen ligger. Om den ens nyttjas. Som läraren sa: med förmågan till att känna moral - kommer också ett ansvar.

Djurrätt, klassfrågor, feminism - får hela mitt inre att storma, blev t.o.m tårögd under föreläsningen idag hehe. Men vad fan kan man annars bli. När allt är för jävla skevt. Man vet liksom inte ens vilken ände man skall börja i

Det är väl något,
som återstår att se