Filippen

Livet är fan förJÄVLA TRIST

 

Känner mig inte ens deppad länge, tom det är tråkigt och kontraproduktivt, eller vad faan då, det är väl inte mer synd om mig än vad det är för nån annan jävel

 

Det är trist för alla, för alla lever vi i detta trista jävla samhälle, med trista jävla livskrav och förväntningar och bojor och konventioner och fan och hans moster

 

 

Detta är det enda jag vet:

 

1. Jag vill inte arbeta

2. Jag vill inte studera (detta är dock en lögn, innerst inne. tror jag)

3. Jag vill inte tjäna pengar

4. Jag vill men orkar inte skriva denna uppsats

 

5. Jag vill äta

6. Jag vill dricka bärs

7. Jag vill skriva

 

(jag vet att 7:an, 2:an och 4:ans egentliga betydelser borde kunna gå att få att samverka på något vänster. så blir det väl, till slut)

 

Tänker bara på sommar, konserter och tatueringsplaner hela tiden. Och helgen. Det är fan bara helgen som är värt nåt, allt annat är bara: KASS

 

Hahaha säger jag, som igår förkunnade för Emma hur bra jag är på att: ~~njuta av det lilla i livet~~, typ en extra god kopp kaffe, typ en vacker gammal tingest, typ en efterrätt någon gång, typ en extra solig dag, typ en vacker fågel som råkar flyga förbi, typ en asbra låt.

 

Det finns så mycket vackert, så sant, så sant. Det må vara konstigt, att jag njuter och lider samtidigt. Allt är för komplext för att kunna samexistera

 

USCH.

 

Nu skall jag brygga kaffe och få någon jävla skit gjord. Mest av allt vill jag bara sova bort hela livet. Sängen = lösningen på allt

 

(nedanstående bildserie är namngiven: tatueringsinspo+1~~)