Filippen

 

Hahahahaha alltså måste skriva om detta för att det är så roligt. Jag hånglade med en man för första gången på tre år i fredags. Högst ointressant, tycker du, men till saken hör att jag inte "hänger med män" på ett sådant vis. Jag var länge ledsen och misslyckad lesbian när jag insåg att jag hånglat med fler män än kvinnor för typ 2 år sedan, men med tidens gång så har även statistiken förändras, till lesbianismens fördel. Kvinnor är vackra, underbara, fantastiska, och därför känns det också alltid helt rätt, rätt - på rätt sätt, att vara med dem. Alltid när jag umgås med män så känner jag den här otroligt vänskapliga + platoniska stämningen. Alltså det existerar aldrig en sexuell laddning i luften. Det är så intressant, när man tänker på det. Egentligen vill jag inta tala om kön på det dikotoma komplementära viset, men nu åsyftar jag inte att kön är statiskt - jag åsyftar dessa kulturellt och socialt kodade binära enheter som oavsett om man gillar det eller ej - i viss mån bygger upp vårt samhälle.

 

Men som sagt, jag vill ge mig hän, jag vill inte vara inskränkt eller fördömande - då jag själv vet att sexualitet inte är statiskt, medfött utan snarare högst föränderligt. Så när denna man raggade på mig, och det visade sig att han var feminist, och rätt söt ändå, så tänkte jag att jag lika gärna kunde prova på, varför inte, liksom. Är ju ändå så pass oskyldigt.

 

Jag blev förvånad och smått irriterad, över att han uttryckte att han tyckte att mitt snagg var attraktivt. Det är ju pga det motsatta jag snaggar mig! Det är ett antikapitalistiskt och feministiskt statement, som ifrågasätter hela den kulturella idén om skönhet. Vi älskar alla skönhet, men jag tror - att man måste våga frångå den. Jag vet ingen känsla som är lika befriande och frihetsladdad som att snagga sig. Man känner sig så otroligt enkel, naken, ren. Så det minsta jag väntar mig, är att män skall tycka att det är attraktivt. Förlåt mina fördomar, jag ursäktar dem. Men jag är inget mer än en biprodukt av detta hysteriska samhälle.

 

Nåväl, till själva hånglet: jag har sällan känt mig så otroligt icke-delaktig, eller alltså jag var där men jag var inte där. Jag gjorde det inte för att "åhh jag måste ha bekräftelse så nu är jag desperat" för det behöver jag inte, jag får bekräftelse ändå. Så det var fan ett experiment. Jag kände mig som ett objekt. Det var inte jobbigt eller så, men det kändes verkligen så.

 

Det verkar vara fullkomligt omöjligt för mig att känna attraktion till CIS-män? Jag undrar vad det beror på, det är så himla intressant.

 

Plus att min tes bara byggs upp nu, om att män i gemen är sämre än kvinnor på att hångla. Jag har ALDRIG kysst en chey som varit dålig på kyssas. Men av alla män, så har endast EN varit bra. Nu menar jag inte pga huruvida man känner attraktion eller ej, för det är ju införstått att det bidrar, men jag menar alltså rent tekniskt. Usch. Kanske har jag bara haft otur och dragit nitlotter, vem vet väl haha.

 

Men spelar hur som helst ingen roll, för nu är experimentet över och min sexualitet än mer tryggad. Skönt, nu vet ni var ni har mig - världen - är ju sååå himla viktigt att veta!!!

Mvh/ homolebbot