3/2

Har ingen inspo för att skriva.
 
Håller på att landa från vetskapen om en godkänd C-uppsats, med blodad tand och vetskap om att jag kan klara vad fan som helst jag tar mig för. En C-uppsats är minsann en bedrift i sig. Det finns ingen arbetsprocess som varit lika smärtsam och outhärdlig, som den.
 
Mitt rum är fantasiskt, människorna i mitt liv likaså. Jag är ostressad för första gången på säkert ett kvartal. Lugnet infinner sig.
 
Jag trivs, men jag vet innerst inne att jag saknar något jag egentligen inte vill ha. Eller behöver, för den delen heller.
 
Mitt liv ordnar upp sig, vilket kanske firas med en spontantripp till Sthlm med Amme för att hälsa på Ville. Kanske är det precis det jag behöver?
 
Det finns folk som inte finns längre, ett intressant fenomen i sig. Det enda man kan göra då är att acceptera läget. Saker och ting är blott vad de är.
 
 
Jag tror jag behöver poesi
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0