Varför jag blev som jag blev

Jag: "Men pappa - har du inga vantar på dig? I denna kyla"
Far: "Ähh - borgerlig bekvämlighet!"
 

Jag: "Ehh, vad äter du?"
Far: "Gröt. Med curry på."
Jag: "????????? Usch??????"
Far: "Vad fan, man måste ju testa lite nytt ibland! Inte kan man äta sylt hela jävla tiden, vad trist det vore!"
 
 
Och när han berättade om när han bröt benet - smalbenet helt av - i skidbacken som tjugofemåring: "Det var en spännande upplevelse! Jag hade ju aldrig varit med om något liknande, varken åkt ambulans eller legat på sjukhus tidigare. Jag tyckte att det var ett privilegium att få uppleva det, att få en insikt i hur det kan vara att vara sjuk, och sängliggandes. Jag var rätt positivt inställd.".
 
 
Ja, han är en i sitt slag, rent utsagt fantastisk. Och snart kommer han hit och hjälper med flytten. Då skall jag bjuda på kaffi å kake!
 
 
Om ett och halvt dygn bor jag inte här längre. So long, Biobio!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0