Filippen

Alltså åååååhhhh!

 

Kollade runt på folkisar och dylikt inför hösten, då en bör söka snarast för att vara ute i tid. Jag har som bekant funderat på att läsa journalistik på Strömbäck, och kikade därför lite på deras sida, för att hitta ansökningsblanketter osv. Då jag upptäcker till min förtret, två saker:

 

1. Antagningsprovet som skall göras är 17:e maj, dvs det datumet då The Knife-konserten är i Sthlm. Må låta fånigt/omoget/dåligt prioriterat, men ALDRIG i hela mitt liv att jag skulle avstå från denna livserfarenhet pga ett dumt antagningsprov. Jag skall maila och kolla om det går att göra provet på annat datum, men har inga större förhoppningar då jag vet att det, åtminstone på högskolor inte finns mycket spelutrymme för att få sådana särbehandlingar stillade.

 

2. Att utbildningen kräver en basavgift på ca 8000/år? Det skiljer sig enormt från Folkhögskola till Folkhögskola, många har helt gratis undervisning (dvs en tar bara CSN-lån för att tjäna sitt uppehälle). Av ren princip blir jag rent ut sagt förbannad av sådana bestämmelser, då detta gör att möjligheterna blir en klassfråga. Rent praktiskt skapar det svårigheter också, då jag inte alls vet om jag kan planera min ekonomi på det viset till hösten. Det beror på om jag jobbar i sommar eller ej, men alltså. Har en rika föräldrar är detta världens minsta problem, antar att flera elever säkert får denna summa betald av sina päron t.o.m. Men alltså, vi lever ju i olika världar minst sagt.

 

Samt att jag rent allmänt blivit opepp på att läsa utbildningen, av sociala och av andra praktiska skäl. Känns jobbigt att vara uppbunden två år framåt. Känns jobbigt att läsa "samhällsvetenskap" om Sveriges styrelseskick etc. på en sådan utbildning när jag redan tagit studielån och genomfört Statsvetenskap på Universitetet. Känns jobbigt att skolan har kristen profilering. Känns jobbigt att den ligger off/att behöva pendla (vill ej bo på internat).

Så nu är min höstplan helt raserad. Eller har egentligen innerst inne varit tveksam till detta, men tänkt att "Jag vill ju detta, journalistik har alltid varit en dröm!". När det egentligen är skrivandet som är en dröm i sig, som redan är uppnådd. Jag skriver ju dagarna i ända, och kommer så fortsätta, oavsett vad jag jobbar med i framtiden.

 

Ärligt talat är jag också rädd att lämna Universitetsvärlden. Det som gjort så mycket för mig, som utvecklat mig, som skapat en analysk förmåga, ett kritiskt seende, en social kompetens. Det finns en internkritik gentemot akademien från mitt håll, då jag räds att hamna i en "sluten värld", men samtidigt känner jag mig som mest levande endast när jag florerar inom ramarna för den?

 

Jag känner mig inte klar än, är inte klar.

 

Så Gud som inte finns vet vad jag hittar på i höst. Kanske tar ut en dubbel kandidatexamen. Finns en strategisk- och en intressepoäng i det.

 

 

Men alltså, voíne. De skola veta att det är jobbigt att vara ung i denna liberala valfrihetens tid. Valfriheten dödar kreativiteten och individualiteten. Så mycket krav det är, på ungdomen idag. Att vara självförverkligande, att vara högutbildad, ha god arbetslivserfarenhet, att ha ett hem, att vara välberest, att ha ett perfekt socialt liv, att vara vacker, och tacksam.

 

Det är synd, om ungdomen.

 

Men glöm alla sorger och besvär. Ty jag vet att detta är det bästa som finns egentligen. Jag har en helt hundraprocentigt oplanerad höst! Jag kan göra vad jag vill! Hur jag vill! Hurra!

 

Den lyxen, har många människor på jordens håll och kanter ingen reell möjlighet till.