kuken på svenska flaggan

Gårdagen började med att jag hatade min spegelbild, och slutade med att jag älskade densamma. Historien om den ångestfyllda, ambivalente narcissisten, kallas det. Helgen har varit kulkulkul och lärorik. Nu vet jag att jag kan hålla föredrag för folk 1000 gånger till i mitt liv, känns som en skön vetskap. Tänker att jag är gjord för att prata inför folk, skriva för folk, förmedla tankar till folk. Eller det är i alla fall där jag känner mig hemma, det jag vill hålla på med. Fast själva det officiella föredragshållandet måste övas in. Sådant kan man inte per automatik. Hela helgen gick i feministgemenskapens tecken, och även om jag umgås med feminister dagarna i ända, så känns det här offentliga hänget så himla fint och stort.
 
Jag är inte bakis pga drack inget igår, men tyvärr är det en deppsöndag i alla fall. Men jag försöker tänka bort det. Har lyssnat på Mattias Alkberg, ätit en kronärtskocka, gråtit, tänkt, duschat, pluggförhalat.
 
Måste läsa ut den där jävla skitboken. Den är t.o.m bra, så det borde ju inte kännas jobbigt egentligen. Jag hatar bara känslan av ett raserande inre, när allt det yttre är så stabilt och bra. Jag borde inte vara ledsen, jag vill inte vara ledsen, jag är less på att vara ledsen. Jag är inte rädd för mina känslor, och jag stänger dem inte inne. Men likväl var det skönt att ha dem på en jämn våglängd några veckor i sträck.

Nu har det inte ens hänt något speciellt, mitt liv är väldigt odramatiskt just nu, eftersom jag själv tagit kontroll över det, och sopat undan de människor som skapat dramatik. Jag mäktar bara inte ha kontakt med folk, som av olika skäl får mig att bli instabil.
 
Minutrarna går, sekunder tickar. Det finns ingen spänd förväntan, ingen undran över vad som komma skall. Kanske är det därför, jag känner mig så död emellanåt? Fastän jag tycker att jag lever ut, ordentligt, och gör saker som får mig att må bra.
 
 
Jag saknar Emma och Lova mycket, deras kloka tankar och värmande kramar. Men jag vet att de har det bra, det gläder mig.
 
 
*depp i motljus* *djup_estet_gmm*

Kommentarer
Postat av: Emmzaaaan

Saknar dig med hjartat, du anar inte hur mycket!! Ska krama dig tills du inte kan andas nar vi ses igen <3 <333

2013-03-11 @ 13:59:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0