Om homofobi

 
Tänker på homofobi, sjukt ofta ändå. Hur naivitetens anspråk om vårt "perfekta toleranta Sverige" ter sig, hur folk minimerar problematiken med att säga: att den inte finns. I talet om nazism och extremhögervindar som blåser in över Europa, måste vi inse: att dessa intoleranta människor inte bara är emot "de andra" (icke etniskt svenska), utan även emot "homofiler", också. Inacceptans och diskriminering sker aldrig endimensionellt, förtryckande strukturer bidrar till att upprätthålla varandra. Sker parallellt, med varandra. Som homosexuell (eller hbtq överlag) lever var och en under det reella hotet: att bli utsatt för diskriminering eller av en icke acceptant hållning. Inte bara en, utan flera gånger under sin livstid. Av samhällsapparaten, av människorna i den, till och med - av människor i ens närhet.
 
Jag har homofober i min släkt. Jag har varit rädd att tala om min läggning i nya sammanhang där jag inte känner mig 100 % trygg (men aldrig i feministiska sammanhang). Jag kan inte dela med mig av mina erfarenheter på samma premisser som heterosexuella kan, för att jag då först måste räkna med, att personen i fråga inte väntat sig min normavvikelse. Millisekunden av förvåning i blicken, när ordet "flickvän" nämns.
 
Inatt drömde jag, att en person i min direkta närhet var homofob. Hen skrattade rått åt Pridefenomenet när det kom på tal. Jag blev så jävla arg, gick fram och sade: "JAG ÄR HOMOSEXUELL!", varpå jag började kasta brödbitar på personen (?). Tills personen sprang därifrån. En ganska löjlig dröm men den ger väl uttryck för huvudbryet som aldrig försvinner: att vara den normbrytande i den heteronormativa världen.
 
För även om det inte syns utanpå, även om jag kan passera som heterosexuell, så gör det så jävla ont varje gång man inte är sann mot sig själv. Just för att: jag är stolt. Och jag vill aldrig vara annorlunda, än den jag är.
 
Jag vill aldrig rätta mig efter fängslande traditionsbunda strukturer med den gråa världen som konsekvens.
 
Jag tror på ett färgsprakande samhälle. Fyllt, av kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0