Filippen

Igår rakade jag av allt hår på huvudet. Tror ej att folk fattade min statusuppdatering, men så är fallet. Jag sparar:

1. Tid.
2. Pengar på uteblivna frisörbesök (för att det behövdes klippas innan skall jag ej neka till)
3. Pengar på hårprodukter

Men framförallt är det ett experiment. När man ser en man med rakad skalle tänker man nog inte så mycket på det. Men när folk ser en kvinna med lika rakad skalle tänker många att det är fult, eller "cancerbarn" och dylikt.

Det är för att vi alltid applicerar våra kulturella föreställningar på allt vi ser omkring oss, och om något krockar med den bilden blir vi förvirrade, eller anser saken i fråga vara något negativt i sig, pga att det sticker ut.

Mycket gjorde jag det för att jag var less på håret, för att jag ville att allt ska växa ut jämnt (och i min egna hårfärg), för att jag gillar att prova nya grejer.

Fast i första hand för att undersöka en filosofisk tanke; vad betyder det att vara ful? Vad betyder det att vara snygg? Många kommer tycka att jag är ful bara för att jag rakat av mig håret. Men om jag är ful när jag är så naken jag kan bli; utan det mest identitetsättande håret, då är jag i så fall ful som person? Mitt ansikte är inte fult. Därför borde jag rimligen se ut som jag ser ut bara. Inget mer med det heller.

Det är ungefär så jag känner mig också, när jag ser mig i spegeln: Likgiltig. Och det är fruktansvärt skönt. Så jävla skönt