Filippen

Winston har poserat glatt för mig hela kvällen. Han är en riktig modell. Och en riktig man, Man Of My Life <345 Han är även bög <3 (Sover vid Prideflaggan hela tiden och är lika gosig som en). Till söndag ska jag ha hunnit installera mjukvaran till kameran samt laddat ner någon nice photoshopversion. Därefter blir det bildkalas på bloggy, you're all invited

Nighty

Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag tatuerar mig, är så jävla nervös eftersom att jag är en tönt.

Alltså jag har verkligen låg smärttröskel och ständig fobi för body_injuriezzz, smärta och blod är framförallt min största mardröm. Jag får t.o.m rysningar 4-ever av att LÄSA om blod. T.e.x på en nätföreläsning till min kurs som jag såg igår, så blev jag så jäääävla äcklad när föreläsaren pratade om medeltida åderlåtning och om hur blodets förändringar ter sig efter att ha varit upptappat i ett kärl ett tag. Spydde typ inom mig!!!

Jag har hela livet fasat över den första gång jag skulle ta blodprov. Någonstans i min ungdomliga naivitet tänkte jag: "Men om jag aldrig blir sjuk kanske jag aldrig behöver ta blodprov någonsin?", fast sedan kom jag på att man troligen tar sådana tester under graviditeten (och att man troligen blir lite sjuk nån gång, duuh). Men jag hann komma så långt som till mitt 19:e levnadsår innan även jag blev påtvingad denna procedur. Rosita höll mig i handen och jag grät och mådde hur dåligt som helst. Både fingerblodprov samt armprov. Det kändes ju inte så det var inte därför, men jag tycker bara att det är så jävla äckligt och obehagligt.

Varför är kroppen så äcklig och varför har jag massa äckligt blod i mig som smakar järn och är kladdigt och fett och lättavfärgat och som stelnar jättesnabbt ibland och varföööööööööööööööööööör???

Och i detta fall så är inte blodet ett problem för det ser man inte så mycket av när man ~~gaddar sig~~, men däremot smärtan. Jag kommer inte att kunna sova en jävla blund natten innan jag tatuerar mig. Förhoppningsvis sväljer jag tönttankarna och blommar ut med någon påklistrad stolthet och tar det hela som en man, som idioterna brukar säga. Jag skall skratta hela proceduren igenom och sen skall jag smeka det permanenta bläcket i det nyvunna såret med stor hängivelse och passion!

Jag skall bli hel!

PS googlade bilder på "blood" till inlägget men mådde så dåligt av att se dem så vi skippar den...DS

Igår var jag på Poetry Slam SM-kval med Rozen, ETQ och Lovagumzan. Det var riktigt mycket folk, glatt överraskad. Kvaliteten var högst varierande på de tävlandes utförda alster, men nog fanns där riktigt skarpa knivar i lådan, som man brukar säga. I och med att inte alla asägde kände jag "vafan, jag kan ju vara med, och prestera bättre än vissa". Poesi är själens språk. Kanhända jag blir med i framtiden, men först ska vi ha våran egen Poetry Slam här på Kattbordellen (vårat kollektiv heter så fr.o.m nu). Inget pretentiöst, inga förväntningar, inga tidsangivelser - bara känsla - teatraliskt uttryckt.

Längtar!

PS Hittade världens bästa Filippatavla på Kupan igår, den var ok billig och vacker så därmed är den min. Ska fota den senare med min kamera när jag laddat batteriet, satt i minneskortet samt trixat på objektivet ;););););) Kommer typ ta sönder någonting DS

PPS Ändå att det pirrade i hela min kropp när jag hämtade ut kameran igår! Obs: ej "konsumerarnerven" likt en äcklig kick i kapitalismens tecken, utan snarare "OFTA detta händer, har längtat så jäääävla länge!". Kommer att bli en fin höst. DS

Alltså serriferrilerri, kommer ej någonsin bli för gammal (skitovärt uttryck, betyder typ att man är död????) för dessa läkerbitar (obs det måste vara de små, som typ äts upp i en mun):


So creamy unt so sweet! Wonderbar!

Mvh/ Läckergomstönty

Jag har träffat Lady Gaga!!!!!!!!!!!!!

I nattens dröm.

Så här: Det var någon slags studentfirande. Alltså för studenten Studenten: den man bara tar en gång i livet. Vi var hundratals vitklädda fekkemänniskor i en stor lokal. Helt plötsligt kommer Hanna, min bästa Hanna, (som i drömmen bodde i Sthlm fastän hon inte gjorde det när vi tog studenten i verkligheten, men hon flög iaf hit i drömmen enkom för att visa upp Lady Gaga) med en annan kille och skriker: "Gör plats! Här kommer Lady Gaga!" och ALLA blev helt crazy och alla ville prata med henne, och ta i henne osv. Blev typ moshpitliknande

Jag, trots att jag inte är ett fan, blev fett exalterad över det skeende. Kvällen försvann och tid förflöt, som så hoppigt det kan vara i drömmar. Det visade sig att Hanna blivit Lady Gagas new bff; de lärde känna varandra genom att Lady Gaga hade ett oändligt turnéstopp i Sthlm, och i drömmen så var Lady Gaga pokeraddicted. Så hon spelade och spelade på Casino Cosmopol all the time, och där lärde hon också känna Hanna, hahahahhaha åhhh så LOGISKT. De hängde all the time. Jag hängde också med dem  ofta. Från början var jag fett nervös och vågade inte prata med Gaga, men efter några gånger blev jag lugnare och insåg att även hon är en vanlig människa. Dock så var hon lite smådivig i min dröm, vilket jag faktiskt inte tror att hon är i verkligheten, tycker att hon verkar rätt jordnära och ödmjuk egentligen. Men i drömmen var hon smådivig men snäll.

Alltid när vi hängde så fanns det också livvakter, hon kunde inte gå någonstans utan livvakter. Men hon brydde sig inte eftersom att hon var van. När jag blev tryggare i sällskapet så vågade jag ställa frågor om henne och sådant. Helt plötsligt var det hon som var J.K.Rowling och Lady Gaga i samma person, och då ställde jag töntiga Harry Potterfrågor och gav henne positiv feedback: "Du måste vara en fantastisk människa som kommer på hela denna magiska värld alldeles själv! Vilken karaktär är du mest fäst vid?". Hahahahhahah fast jag fick dock aldrig svar på frågan för då vaknade jag. lol

Alltså whyyy köpte jag yoghurt med: fikon, kanel & honungssmak??? Tänkte att "fikon och kanel låter spännande - och honung är ju gott i mat och te". Fast ahhh tji fick jag, det är fan inte gott med ren honungssmak, t.ex den anledningen som gjorde att jag ytterst ogärna åt honung when little. Vad fan ska jag göra med denna yoghurt nu? Den smakar BARA honung och inget annat, och det är fan 0,9 liter kvar säkert.....Kan verkligen inte slänga bort så mycket, hatar matsvinn mer än konstant höstregn, salstentor, morgontrötthet, kaffe man tror ska vara gott men som tyvärr blivit äckligt, dryga sms när man är stressad och upptagen, insane mensvärk, fulla studenter, borrandet i hyreslägenheter under sovmorgnar, och flashbackforumidioti TILLSAMMANS. Man SKA inte slänga ätbar mat, så är det bara



Någon som vill ha...gratis yoghurt?

~~under construction~~:

http://open.spotify.com/user/filippen/playlist/7KVmh6Vpik0iBQiYNM680d


har inte lyssnat igenom alla låtar 70 ggr dirr; utan mest letat fram nya potentiella lyssningsbara band, medans vissa är gamla godingar that I laaav. allt elektrorelaterat, en del rätt mörk, en del mer parteyh kanhända. får fan orgasm när jag hör BRA elektro

hatar musiker som påstår att elektro är en halvdan lam genre. de fattar inte ens att man snarare måste vara musikalisk för att kunna göra den sortens musik. det räcker inte med en superdator och ett jävla program, om det skall bli bra. det som tilltalar är den mystiska ljudbilden som liknar en annan värld. INGEN annan genre får till det på samma sätt. och tro mig, jag är väl insatt i många musikaliska genrer och dess förgreningar, 'cause Im a nerd

nu ska nerden pluggy, cíao!

ps. blev nyss klar med dörrskylten till vår lägenhet. om ni vill se den måste ni komma och hälsa på! jag har gott kaffe! fast jag är för dank för att baka kakor så det får ni trycka i er någon annanstans. ds

Har skrattat ~~hjärtligt och äkta och högt~~ flera gånger idag. Alltså sådana skratt som är tvingade att komma ut och man bara måste göra det högt därtill. Det betyder att jag är lycklig

Skratten kan Tinika till stor del ta på sig, den lilla lustigkurren! : "Det är som pest eller kolera - fast bra". Hon är nästa Liv Strömqvist osv. Hahahhhahahah förresten Tiniewinie vad tycks: "Öj, skulle du vilja ha betalt för att producera massa av det här?" ba nej JAG VILL INTE HA BETALT AV DIG FÖFAN. Skamligt förslag! :C

Jag älskar att skratta. Man mår som bra i magen. Bättre än alla droger i världen?!?!!!

På tal om droger läste jag på en av mina favoritbloggar
[ http://detention.blogg.se/ ] att företaget Apple är MER värt än ALLA ILLEGALA DROGER I VÄRLDEN. Wooooooot, how is that true?????????????????????????????????????????????? Det är fan det sjukaste

Alltså jag är så jävla onödig men jag har införskaffat ännu en parfym (ska sluta konsumera lovar). Egentligen är det bortkastade pengar tycker nog många, men jag kan inte hjälpa det; jag älskar parfymer så jävla mycket! Och jag älskar ännu mer: rätt kropp i symbios med rätt parfym. Fel parfym gör att man stör sig på den, tänker på den för mycket. Den perfekta parfymen ska man inte tänka på, för den passar så naturligt ihop med ens egen kroppsdoft.

Jag använder både herr- och damparfym, dessvärre har jag bara en herr, men flertalet damparfymer. Fördelen med herrparfym är att de doftar mycket mer diskret, på ett fräschare sätt. Medan vissa damparfymer har alldeles för karaktäristiska överhängande toppnoter. Personligen tycker jag att det är väldigt hett med kvinnor som använder herrparfym. Beror väl på att jag är flata lol. Men jag saknar ej män! Ogillar tunga parfymer, den enda tunga jag har är i så fall "DKNY - Delicious Nights" vilken är till för festligare tillfällen, samt även passar bättre på höst/vinterhalvåret. [Input: Jättekul en gång när jag bar den på en förfekke, Emma vid en kram: "Du luktar fekke!" och jag lolade och sa; "Haha fan vad king, jag brukade alltid ha denna på fekke förut så det är därför du minns gmmN!"]

Precis som alltför tonårsaktiga, blommiga, söta dofter kan hänga sig som en huvudvärkskappa över en. Doftar bara....fjortis. Och intetsägande.

Ett tips angående parfymer är att leta efter Eau de Parfum istället för det vanligare Eau de Toilette; eftersom de Parfum sitter kvar betydligt fler timmar, det är mer koncentrerat. Det är dyrare men samtidigt behöver man mindre, går nog jämnt ut. Även bättre att köpa 30ml än 50ml om man är halvt osäker på doften, 50 räcker jäääääävligt länge och det kan vara mer praktiskt att använda upp parfymen än att göra som jag och bunkra. På Kicks får man även oftast parfymprover om man frågar, som räcker några dagar. Om man vill känna efter.

Hur som helst så fann denna i början Augusti, och blev förälskad direkt. Efter flera gångers provande insåg jag att vi var oskiljaktliga. Ibland är det bara skrivet i sten. Och sedan idag är vi ett <3 Så ni får sniffa mig i halsgropen nästa gång vi ses vettja:



*rädd, zenzuell chey*

PS Jättetöntigt i parfymkartongen: en beskrivning om att "rosetten är handknuten blabla" så jävla töntigt snobberi. Hatar sånt egentligen. DS

Ett samtal med Tinika idag fick mig att åter minnas en händelse som skedde i mitten av September som gjorde mig ANGRY_GUERLL91. Har fortfarande aggressioner inom mig kring det, därmed bör jag skriva av mig här för mitt eget bästa:

Jag var ute och cyklade i höstregnet (otippat). Detta var - märk väl - innan jag införskaffade mitt regnställ - så följaktligen var jag troligen mycket blöt, mycket stressad, och mycket less.
Jag cyklar som sagt; befinner mig nu vid övergångsstället vid Myrorna (vid Obsrondellen). Eftersom att jag ENLIGT LAG inte har företräde som cyklist, och ej pallade kliva av cykeln för att gå över vägen demonstrativt så chillade jag i tron att jag skulle vänta ut trafiken. Bilisten i filen närmas mig stannar. Jag tar ingen notis om hans förmodade välvillighet eller "artighet" (oj vad snäll du känner dig nu, din miljöfitta; "håhå en stackars fattig studentcyklist, nu ska jag vara en god människa och låta henne pina sig genom regnet några sekunder tidigare än om jag bara hade kört förbi!"), eftersom att nästa fil var fylld av trafik. Ser liksom ingen anledning att cykla över HALVA vägen för att ändå behöva stanna där. Så jag står ut med mitt faktiska ickeföreträde och står stilla kvar.

OCH VAD GÖR IDIOTEN DÅ? Jo, han TUTAR på mig! Alltså vill bara poängtera att jag GJORDE SOM EN CYKLIST SKA och därmed inget fel, och då har han mage att tillrättavisa mig, den lilla översittarfjanten! Är väldigt intresserad över vår kulturella syn på biltutande; det anses ytterst oartigt, väldigt pekfingervisande och näst intill hatiskt av många. Så även mig.

Det hela slutar med att jag blir så jävla förbannad, dels på grund av chocken (det låter rätt högt när man står precis bredvid) och dels på grund av att han betedde sig idiotiskt otrevligt - så jag hänger mig åt puckot och cyklar över, säger högt "JÄVLA IDIOT" och blääääänger som sattan på honom. Hahahhahaha jag kände bara hur otroligt mordisk min blick var - rakt in i hans ögon så att hans blick gav vika. Det kunde han gott ha! OCH NU; jag cyklar över hela övergångsstället och hinner precis över andra filen innan en lastbil kommer körandes. Så nu undrar jag bara; varför ska jag behöva riskera mitt liv och korsa jävla lastbilar för att översittarfitta ska göra massa "goda gärningar" bara för att han själv ska känna sig som en bättre människa fastän han aldrig kan bli mer än en idiot????

Seriöst, blir så jävla förbannad när folk:

1. Tillrättarvisar en när man själv bara gjort rätt
2. Tillrättavisar en som om man vore en jävla bortkommen unge
3. Är otrevliga utan anledning!!!!!! Ty jag tolkar tutningar i majoriteten av situationer som otrevligt (bortsett från om en bekant tutar och vinkar, lite olika feeling där).

Må han aldrig mer tuta på cyklister som inget ont gjort. *Fnys*

http://open.spotify.com/track/6WDAtzaXY7d31CkuoxYFcb

Måste rycka tag i pluggarsjälen, snart så. Men först ska jag göra varm choklad med lättvispad grädde (går typ ej att få hårt vispad när man använder en enkel manuell visp och sin ynliga biceps hehe) till mig unt meine Roz!

Har i alla fall putsat till estetarsjälen idag. Drömt drömmar om kulturjournalistikprogrammet och kulturanalytikerprogrammet (jag vet att jag vill gå olika utbildningar varje vecka men detta är en PROCESS som är svår, fatta oki!!!!), improviserat schént på ett ostämt piano (har inte spelat på 5 månader *crycry*) samt spånat på novellidéer till en tävling.

Kultur: låt oss leva i symbios återigen. Long time no see osv, inte bra för själen att vara ensam länge





PS. Ska det vara så jävla svårt att hitta lite nya witch house/drag-band? Hatar att det är så jävla mycket glad elektro överallllllt, det finns en glad genre redan, kallas POP. Det är melodisk, mörk, förvrängd elektro som är liv1. Hatar också dubstep men det ska jag tala om en annan gång. DS

Med risk för att låta som en bortskämd kapitalistfjortis: låt mig få yttra ett YAAAAAHOOOO för jag har investerat i en bländande vacker systemkamera, efter tre års längtan!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1111111



Detta kommer att bli en bildblogg. Eller 50/50 bild/text.

Symboliserar denna tidigare kameralösa period med ett sista bildlöst inlägg. Kolla:






[Nothing]

tar ett varmt bad, det e schént



Har även kirrat VK-premmi nu (you gotta lav sturrerabbe) = äntligen kommer jag ha insikt i vår samtid åter!



Mvh/ tidigare aliengurrl

Drömde helcrazy inatt som man alltid gör. Jag, Emma och Lova skulle semestra i Paris, och flyga med RyanAir dit. I verkligheten när man flyger med RyanAir så kan man checka in på internet flera dagar innan avfärd (om man bara har handbagage) men i drömmen kunde man checka in innan - fast man var tvungen att göra det i ett annat land.

Så, innan vi ens köpt biljett, var vi tvungna att flyga till detta land för att checka in. Vi hade ingen egen talan utan blev infösta i planet. En flygresa på 10 h (!!!) till ett okänt land som i drömmen kallades för Sibirien (var dock inte Sibirien för detta var ett varmt ökenland på andra sidan jorden). Vi flög över öknar och regnskogar. Hav och land. Och denna resa kändes betydligt längre än 10 h.

Speciellt med tanke på att flygkaptenen (som var en äldre kvinna) körde helt särt. Hon landade på marken och körde på den titt som tätt, och brydde sig inte om att hon körde på folk när hon irrade runt på gatorna (!!!). I luften körde hon fett farligt också; jag hade dödsångesst hela vägen och det enda jag tänkte var att: "Jag vill inte dö för då får jag aldrig träffa Rosita mer jag fick aldrig ta avsked av henne!!!".

Väl framme i Sibirienlandet som inte var Sibirien skulle vi fixa vår incheckning eller biljettköp eller vad fan det nu var. Tydligen var ALLA i hela världen som skulle till Paris tvungna att åka denna resa till detta avlägsna land. Där framme fanns i alla fall några kursare till mig (jag gick en keramikkurs i drömmen) och snackade massa. Lärarna försökte övertala mig att åka till Paris jag med, eftersom att jag var tvekis.

Framme i detta land var också Rosita (?) och väntade på mig. Jag var fett rädd och ville inte flyga mer eftersom att jag var säker att vi hade en dödsdom att gå till mötes. Men jag var likväl tvungen att ta mig hem från detta randomland, hur ogärna jag än ville.

Då frågade jag mina kursare hur säkerheten på RyanAirflygen mot Paris var. Då var plötsligt Johanna en av mina keramikkursare (?) och hon sa fett exalterat: "De är sjuuukt säkra för planen är Spidermansäkrade!" och i takt med att hon berättade hur planen fungerade och såg ut så projicerades ritningar och påbyggbara bilder upp på en virtuell skärm i luften (alltså det var inte en fysisk tvskärm, utan det kom bara upp av sig själv i luften). I drömmen så var det logiskt för i min dröm så kom serien Spiderman från Frankrike.

Flygplanen var helt jävla absurda. De var blåa, röda och spidermanmönstrade. Woooot???? Skulle aldrig kliva på ett jävla leksaksplan för helvete....

Till sist bekännde jag min osäkerhet kring resan för Emma och Lova, och jag frågade vad resan ens kostade. "Vi har räknat ut att resan allt som allt blir EXAKT 3000". Jag: "Men jag fattar inte, hur ska jag kunna följa jag har sjukt mycket plugg att göra, och jag vägrar flyga!?!?"

Sen fortsatte tanken om att jag skulle dö och aldrig mer få kyssa Rositas läppar, krypa in i hennes famn, eller se i hennes ögon mer.

Och jag vaknade med ryck som om det vore en mardröm. Och det roligaste av allt var att hela drömmen också var en mardöm!

Fast jag skulle gärna fara till Paris med Emma och Lova i verkligheten :) Förutsatt att det inte var idiotkaptenen plus Spidermanflyget dvs..............................

Ibland känns det som att man bara väntar på att börja leva
något hindrar en








Eller som att man redan har levt
det är över

Amandus och Linda kommer hit på middy on frifri. Fattar ej varför men av någon anledning får jag alltid serious prestationsångest när jag ska bjuda folk på middag som är så välrutinerade när det gäller matlagning; eller jag känner mig så sjukt noobig i själva "vuxengrejen" att bjuda folk på middag. Jag vet ju att jag KAN laga god mat, så jag försöker liksom förstå var mina tankar härrör ifrån.

Fast egentligen känner jag mer bara att jag är så jävla glad att jag äntligen får bjuda tillbaka på alla goda middagar och goda vinflaskor och annat gott man bjudits på under sina dagar av fina familjemedlemmar. Jag vill inte och behöver inte vara den snyltande tonåringen längre. It's passed

Alltså kan jag sluta att indirekt dyrka hemmafruidealet? Kan jag sluta vara The Housewife Of 2011? Jag fattar verkligen inte vad felet är med mig men jag tycker att:

1. Städning
2. Matlagning
3. Diskande
4. Tvättning

är ROLIGT. Obs detta är ej något skrytigt ba: "åh jag är pretto och äcklig medelklasstant som hellre lägger tid på ett perfekt hem än att spendera tid med mina vänner men juste jag HAR JU INGA" för det är bara pinsamt. Och outgrundligt.

Att matlagning är roligt för mig, är inget konstigt eftersom att det är ett intresse. Men att städa är knappast tillika. Kul: "Hobbys: Städa". Jag ser det som ett måste för min sinnesfrid, för jag kan inte göra NÅGOT om lägenheten är uppochned. Blir sönderstressad av bestick som ligger "fel" i lådan, eller smutsig disk som står farligt nära ren i diskstället, en överfull tvättkorg, brödsmulor och kladdiga smörknivar på köksbänken. Vet ej varför men jag pallar ej detta!

Därmed skall jag vinna årets Prizzze 4 Houzewifez.

Dock vill jag poängtera att jag ej är en moderathora som ba: "Eftersträvar ett ikeahem i cremevitt och ALDRIG att en VK skulle ligga framme uppvikt i mitt hem jämte en urdrucken kaffekopp. Fy så slarvigt!"; jag bryr mig egentligen inte. Jag bryr mig särskilt inte om hur andras hem ser ut; det kan vara rena Hiroshima -45 och ändå skulle jag ej bry mig. Men antar att mitt hem är ~~mitt tempel~~ eller nåt :S

Eller så är det friden som pluggsjälen kräver.

Från ett till ett annat: Kan inte fatta att jag såg ut så här för ett år sedan, va hende likzom? *saknar mitt svarta hår*




Har typ inga bilder av mig från denna samtid. Men kommer kirrat inom två veckor när jag införskaffat la camara.

Ska nog färga håret svart igen inom ett halvår, that's ma thang.

Plus att mina ögonbryn ej ser ut så där längre, håller på att låta dem växa ut. Vill poängtera detta till alla som tror jag förlorat begreppet och slarvat med noppningen!!!! *bryr mig mycket om vad andra tycker*

Vill även påpeka att jag är jätteduktig som går osminkad till skolan 50/50 av gångerna, har lärt mig att inte bry mig <3

Puzz

Med morgonens aggressioner, speciellt pga irritationsmomentet nr 1 som huserar i min klass till min förtret, begav jag mig med upprördhet uppstigen till halsen mot min far och "hemma Hemma"; dvs mitt föredetta hem. Gott kaffe, gorra och god macka samt det viktigaste: goda diskussioner. Irritation över medias överdrivna 9/11-sympatier, vilken grund naturvetenskapens upphöjning i vårt samhälle har för samhällets utveckling, intressanta kurser, utbildning, kvinnoförtryck genom historien och allmänt om politik. Jag älskar att diskutera och filosofera med min padre. Det är som att han är Platon och jag Aristoteles (fast tack GUD att min pappa ej är Platon, fyfan), och när vi diskuterar kommer vi ett steg närmare världens lösningar i horisonten. Intellektuella samtal ger näring åt sinnet, hjärnstimuli, lättar aggressioner, knyter upp knutar, befriar själen.

Med andra ord sagt; mitt framtida jobb  MÅSTE bestå av diskussioner och tänkande. Annars kommer jag att ruttna inifrån. Sådan är jag.

PS. Det inte sagt att andra jobb är oviktiga, det är bara besserwissrar och fools som anser att akademisk verksamhet är viktigare än annat. DS

Nu blire min bästa ~~Lasanga~~, har taggat att laga den i flera dagar men ej haft tid, nu blir det middag 22 men det skiter jag i!!!! Ska ha min lasagne alltså!!!!

Bra musik ackompanjerat till lasangamakin' :

http://open.spotify.com/track/0wi6q9JoO9KC0doDL4k69y

Sviker mina egentliga ideal och har en "prova äta fisk/skaldjur"-månad/period. Fast egentligen sviker jag redan mina ideal med att inte vara vegan. Man vill så mycket men ibland når inte allt hela vägen. Jag skulle vilja leva i en självförsörjande stuga på landet med minsta möjliga påfrestning för miljön. Jag önskar att människor levde i samförstånd med djur. Att allt jag konsumerade oavsett vilken produkt/vara det var, vore ekologiskt i så långt gående avsikt som möjligt. Att jag endast konsumerade det mest nödvändiga.

Jag har inte berättat för fler än Rosita och min familj, och nu också Anna om mitt vegetarianismfifflande.  Anledningen till att jag inte sagt till fler är att jag verkligen inte pallar andra vegetarianers/veganers moraliserande över att jag är en sämre individ osv, eller köttätares hyllningar över mitt val. Faktum är att jag inte vill höra ett skit, för så lite bryr jag mig om andras påfrestande tankar om hur mitt liv bör levas. Vad man än väljer så blir det ändå fel för någon i slutändan i alla fall.

Anledningen till att jag blev vegetarian var av etiska skäl samt miljöskäl. Jag värderar inte olika djur olika, och jag äcklas av människors förtryck mot såväl arten människa som andra arter. Den etiska grunden skulle kunna räcka för ett veganleverne, om det råder inga tvivel. Men jag vill helt enkelt inte leva som vegan, just nu i livet. Att så sker framöver i framtiden kan man tänka sig. Inte nu.

Men ändå; äter jag fisk så måste jag likväl stå till svars för den tanken: "tycker du att fiskar är mindre värda än andra djur? lider de mindre kanske?" och svaren är Nej, Nej men ändå. Ändå får jag inte dåligt samvete när jag äter lax eller senapssill eller räkor. Det är däri dilemmat kommer. I hjärnan vet jag att fiskar har möjlighet att uppfatta smärta, att odlad fisk är en sinnesvriden sysselsättning och att urfiskning av Östersjön är stora miljöproblem. Men varför försvinner tankarna på vägen mot hjärtat

Till skillnad från kött som jag äcklas av, så har jag har alltid älskat att äta fisk och skaldjur. Mitt genuina matintresse är också nästan mitt största intresse. Mat är min största passion jämsides med musik, och vad gör man då när passionen kallar. Omega 3 och allt annat nyttigt som fisk innehåller KAN man hitta på annat håll, men i min kosthållning jag har nu så får jag inte i mig alla dessa ämnen. Jag upplever att jag blir piggare när jag äter fisk, att det är bra för min hälsa.

Det finns inga rätta svar, jag eftersöker dem inte heller. Jag eftersöker snarare husfrid i min själ. Lite svårt när man har ett dilemma som sliter åt alla jävla håll.

Vi får se framöver vad jag kommer fram till

Om ens något

Gjorde ännu ett lesbian-test; om vilken sorts "lesbisk karaktär" jag är, lolar 4-evah åt resultatet:


Jag är Kulturlesbianen
"Flata" är inte ett ordval som passar dig. Du är lesbisk, varpå detta också är det enda ord du använder för att beskriva
din sexuella identitet. Du är välartikulerad, påläst och med största sannorlikhet medelklass (trots att du inte alltid
vill erkänna detta). Du har en lång rad erfarenheter bakom dig, vilket bland annat involverar genusvetenskap på
universitetsnivå, och ett mognare genomsnitt än våra övriga lesbianer, vilket resulterar i att du lätt känner dig något
malplacerad bland jämnåriga. Du drömmer om ett långvarigt förhållande, men värnar för mycket om din integritet för att
alltid ta chanserna som dyker upp.

Du passar bäst tillsammans med: En annan kulturlesbian.

Vilken lesbisk stereotyp tillhör du?


Synd att Rosita inte blev Kulturlesbian utan Cityflatan, kanske måste vi göra slut då :( :,( *cry*

Ett suuuuperbra test för er som e lite osäkra :P


: http://quiz.passagen.se/quiz/1687

Älskar världens bästa Nanna Johansson: http://fembilder.blogspot.com/2011/09/oh-no-they-didnt.html

Man lolar helt enkelt!

Jag och Rosita har storslagna bloggyplaner! Kommer bli nå GRYMT !


Lika bra ni börjar tagga nu för deetta kommer bli awesomeness och underbarttt 4 realz. Men först ska jag panta ölburkar köpa mögelost och skitpapper och annat man behöver till sitt hem ibland.

Sen ska hela kvällen hänges åt pluggy (låtsas som att jag är smart och produktiv men hehehehhe är motsatsen)


hejdoh hejdoh!


= Livet

Förut hatade jag söndagar så fruktansvärt mycket. Denna otroligt urdumma dag vars tidigare syfte varit starkt präglat och styrt av denna blodsutgjutande religion. Den heliga vilodagen. Om man inte VILL vila då? Mitt fåraktiga tonårsjag sände ut enorma aggressioner gentemot affärer och butiker som antingen var stängda eller inte hade ordentliga öppettider. Vad ska man då göra? Vad kan man göra? Man kan inte chilla på stan. Få kaféer är öppna. Man går inte på bio. Man träffar oftast inte folk. Dagen är i bästa fall helgad åt städ och plugg, men har man inte de bekymrerna så är dagen helgad åt: det sällsynta Ingentinget.

Det där som folk i det stressfyllda västerländska samhället knappt är med om i sina dagar: den totala sysslolösheten. När jag var tonåring så var jag så rädd för den. Slösa bort liv på att ha tråkigt! tyckte man då.

Fast åsikter kan likväl alltid ändras till det motsatta (som när jag som ung tonåring debatterade mot min numer bästa uppfinning kontaktlinser. Då: "Jag tänker aldrig ha några jävla plastbitar i ögonen!") som tur var.

Och helt plötsligt; efter heltidssjobb och heltidsplugg så inser jag tjusningen med dessa dagar som börjar på S. Skönt att sova ut, sträcka på sig likt en katt, äta långa frukostar i sällskap med VK. Låta det vackra vädret göra en glad (för på söndagar är det ALLTID bra väder och soligt), kanske ta en promenad. Städa lite, plugga lite, fara lite på folkkök. Se någon nice film eller ta ett bad. Dricka te eller baka en kaka. Skriva poesi eller påbörja en tavla.

Hade det inte varit för att fredagar sedan min födsel är den utskrivna favoritdagen i veckan (av alla förklarliga skäl, fredagar är BEZT) så hade söndagar kommit högre upp. Nu kanske det rankas som trea, åtminstone.

För visst är det väl tur att man får lov att ändra sig?

Ibland blir man sugen på presley väl hemkommen från studentklubbarrr. Hade en awesome kväll på NH och Sociologi är kanske något för mig. Har blivit feministarg PÅ RIKTIGT två ggr ikväll vilket jag absolut måste skriva om imorgon för mina aggressioner vet inga gränser. Fast kanske skriver på den andra bloggen (vår gemensamma femi.blogg), får se. Isf länkar jag.

ps Extra kul att asmånga bilder var sjukt osmickrande och pixliga i videon ovan ba åh vilken hedrande fan-video ni gjorde NOT ds

pps. nu blire sömny ds

ppps gillar att jag lägger mig tidigare när jag vart på krogen än vad jag gör när jag är hemma en hel kväll *börjar bli gammal orkar int me ungdomslive så myche*

Alltså åhhh, min kära gamla fiende patriarkatet, varför återkommer du i alla kurser jag läser? Du tränger dig in i minsta lilla vrå av historieskildring, du domderar och regerar samhällen oavsett när, var och hur de ägde rum, eller äger rum, för all del. Du är en alltjämt bestående och för all tid framåt existerande varböld i vardagen. Du har hat personifierat! Systematisk diskriminering är ditt andranamn! Du hatar kvinnor och älskar män!

Men jag vågar tro

jag hatar dig mer än vad du någonsin kan visa

Må du brinna i helvetet jag inte tror på

Medicineringen för Winston har hjälpt väl hittills, alla problem är som bortblåsta! Detta är helt obeskrivligt med tanke på att jag innan veterinärbesöket spenderat otaliga timmar mer hejdlöst gråt över att min vackraste älskling bara skulle bli ett år.  Jag älskar min winston <3 Om han efter medicinperioden fortfarande mår bra ska jag boka kastrering :) Så blir rivaliteten mellan honom och doris nedtonad, plus att han slipper känna sig kåt all the time, inför en ovillig doris.

När kattungarna kommer ska vi ha en kattungefest här på Kattbordellen! Ni är alla bjudna som vill komma, kommer garren nerda in mig med ett kattevent på fb osv.

Studierna har börjat (Idéhistoria A),  tankarna är i rullning över programväljande nästa höst. Har varit peppad på lärarprogrammet inriktning gymnasieskola ett tag, men allt är oklart. Den som lever får la se!

Är rent allmänt less över att min favoritårstid till synes är på g att totalt regna bort, man blir lite less efter 3:e veckan med konstant regn....

Ska dra igång med bloggandet snart, just för tillfället har jag alldeles för många böcker att läsa. But I'll give it a try as soon as possible!!!!111111112

Chacha zå längé


~~reklamcheyeN~~ (för övrigt min bästa cola)

Med en sjuk katt, en nystartad kurs, ett utvidgat kollektiv, en lägenhet att städa, böcker att läsa, jobb att utföra, minimal sömn att erhålla - är det svårt att hinna med bloggy. Men detta är inget "lägga-på-is-projekt" och så kommer aldrig heller att ske. Det blir bara lite mindre skrivet vissa perioder.

Men jag har faktiskt minst 3 ämnen jag klurat kring den senaste tiden och dessa idékärnor är upphov till text en dag framöver! Så, håll ut kära kamrater oh kamrater, det kommer mera

Smaskens

Har denna på hjärnan: http://open.spotify.com/track/3bN4tg6rnNPy9GCkGhym4T

och firar vår 8-månadersdag med god sodastreamsmak, gorra, chirre, melon, ost+kex och fiiiilm (kommer typ ej orka ost+kex och i så fall blir jag ledsen för jag har längtat efter det :,(   )


Blir mer seriösa updates imorgon för då ska jag ej till uni utan kika på en nätbaserad föreläsning (???) (whyyyy om man inte ens går en distans/nätbaserad kurs???)

SENDING OUT AN S.O.S

Taggar uni imorgon

Det vackraste som existerat och som alltjämt existerar genom tid och rum








och jag har sett det

i verkligheten

Nu när man har en ny datta har genast bildsamladet kommit igång. Detta var den första

Söndagar när de är som bäst. Jag tänkte göra en massa men slutade med inget. Anna har flyttat in nu, vi har redan under morgonen (fast det kallas egentligen eftermiddag) hunnit diskutera feminism, prostitution, drogliberalismens skevhet, inskränkthet/acceptans osv. Det bådar gott

Folk tänker så mycket. Först tänker de att det skall dyka upp problematik i att att flytta ihop med en partner när man bara varit tillsammans med i 6-7 månader. Som att tid är den enda definieringssättet av hur väl man känner varandra.
Sedan när allt funkar perfekt, som det ska, ruljangsen är fin, ifrågasätter de om det är bra att ta in en extra, skaffa en inneboende, när man redan är ett sambopar.

Jag förstår ingenting. Alla analyser av den karaktären är så överflödiga. Jag ser det mer som att vi är människor som av olika anledningar skall bo tillsammans under en outsagd period. Vi kommer tvingas till att lära känna varandra väl, vi kommer äta, skratta, gråta, bråka, styra fester och firanden tillsammans. Sova under samma tak. Banka på den enda toadörren om någon är för seg när man har bråttom iväg. Störa sig på varandras grejer. Klaga på ditten och datten. Allt är en enda stor kompromiss. Men i gengäld får man sin lilla extrafamilj. Det vackraste

Det är mina tankar så här nu när allting precis har börjat

Sedan får man ta allt som det kommer. Hösten bådar gott