gårquella

Igår var det Scharinskas bästa fest för hela året typ. Fattade vi redan innan, men tyvärr fattade resten av Umeå det också. Vilket resulterade att vi trots (i efterhand kanske sett som knapphändig) planering likväl fick köa garanterat mer än En. Jävla. Timme.
 
Det roligaste var att vi stod framme vid kedjan som hindrar friheten att blomstra. Omhuldrandes av nordanvindens snögalej. Helt hux flux: dimper det ner en ansenlig mängd vitt norrlandspulver från taket ovanför entrén, perfekt inramandes Annzie och Heléns vinterbeklädda kroppar. ALLA skrattade (obs: alla randoms med)
 
Någon sa: "De borde få gå in, bara för det där!!"

Men, livet är hårt, lagen hård. En ut, en in. En lag som gör att man missar Annika Norlin spela fastän vår grupp var värd 600 kronor och vi stod blott de tjugo meter ifrån. Kargt.
 
Men vi kom in! Och hjärtegropen var värmd trots den utevarande kylan; ty ståendes i kön kom två tjejer fram och beklagade sig över situationen vi var i. Och bjöd oss på cigg! Till saken hör att min sista just tagit slut!!! Alltså vilka hjältar, vilka hjältar.
 
Bara en sån sak, får en ju att aldrig vilja lämna Umeå, någonsin.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Annzie

Hahahha, jag hörde typ inte ens att folk skrattade.. Hade väl för mycket snö i öronen... Och JA vi borde ha fått komma in på DIRREN efter det där!

2013-01-05 @ 00:39:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0