Filippen

Jahopp, imorgon skall jag tydligen bjuda tre pers på middy, helt superspontant. Mitt lilla hamsterhjärta (som Lova envisas med att kalla det) pumpar alldeles för hastigt pga annalkande vecka; ty nu är det exakt en vecka kvar tills jag står där, i en tom lägga, med ont i både rygg och axlar, svärandes över alla fläckar som inte går bort vid spisen, typ. Så hur skall jag ens komma på den fantastiska mat jag så gärna vill bjuda på när det i huvudet svärmar av flyttartankar?

Har hela dagen på mig att komponera ihop något, som tur är. Vad ännu bättre är: är att jag får sällskap vid det evinnerliga packandet. Nu känns det i hela kroppen att jag skall flytta, det känns i sinnet, nu är det på riktigt.

 

Och jag längtar till jag kan sitta i exakt samma soffa jag sitter i nu: fast på Biologigränd, och bara andas ut och känna: All skit är över, nu börjar det nya livet.

 

Augusti kommer ha fantastiskt mycket fint att bjuda på, det vet jag. Sådant känner man. Och jag kan känna att jag kan förtjäna lite fint efter denna skitvår.

 

Jag å Lova en gång när vi vart på: konserT~~