---
Oöverkomligt less
i detta vakuum av tristess.
Vandrar runt, inlindad i någon slags
dövande dimma.
Var tog färgen vägen, ljuset,
alla vackra flerdimensioner?
När livet plötsligt förpassats till:
repetitiv resonans.
Och det finns ingen-jävla-stans
jag kan ta vägen
Inga fler känslolägen
Snart återstår blott:
förlägen.
http://open.spotify.com/track/10cCCKWmkDeCq0De5tad0V
Den feministiska våren. Den skall för alltid ihågkommas, och det är helt fantastiskt att jag i hela mitt liv kommer kunna blicka tillbaka och tänka, att jag var med när det hände. En del, av rörelsen.
När jag var yngre avundades jag de som kämpade under andra vågen, att de fick genomleva detta, stora. Men jag inser att det här är lika stort (om inte större, i vissa avseenden).
Vi skapar historia.
