Filippen

Allt annat kan fan ta sig, ju mer jag råkar leva desto mer inser jag att världen bara är bluff och båg. Jag tänker aldrig hänge mig mer åt något annat än åt genus och genusforskning, vad gäller studerande. Jag gillade min kurs (idéhi. a) från början men irriationerna växer mig sakta och säkert över huvudet. Framförallt nu; när vi ändå har "genustema", men kamrater å kamrater, det är inget mer än ett taffligt försök till att vara pk.

Jag skall säga att dagens "Föreläsning om kvinnofrågan och kvinnorörelserna" hade jag kunnat genomföra bättre själv, utan manus därtill. Det är det som är det absolut sämsta med historia; att allt är så äckligt faktabaserat och objektivt hela tiden, och OKRITISKT. Det är ett jävla tjat om: "Så här var det då, och då blev hen upprörd, och då skrev hen ett manifest, som en annan kontrade med detta." - punkt! Det är liksom så jävla likgiltigt och fundamentalt acceptant av allt som rått. Hur fan är det ens möjligt att hålla i en genusföreläsning och samtidigt göra den ointressant? Jag förstår verkligen inte.

Jag är less på alla baziljontals jävla mossiga gubbar som serverats utrymme och makt på en silversked hela världshistorien igenom. Jag skiter i hur briljanta, fantastiska, revolutionerande ting de bidragit till historien! JAG VILL INTE HÖRA MER OM DERAS BRAVADER och all antydan om att deras s.k. "manlighet" är en förutsättning för att ens kunna komma på så hissnande, världsviktiga ting.

Hatar allt

Mvh/ haty