Filippen

Ett klassiskt utseendesummeringsinlägg, sett genom en webcam - hela 2012. Njut!!!

 

 

Summerade för Lova och Johanniz det gånga årets bästa händelser. Måste ju utan tvivel vara, utan inbördes ordning:

 

1. Att jag blev vegan

2. Att jag blev Ålidhemsbo (och kommer förbli fan!)
3. Alla fantastiska människor jag har haft det stora nöjet att lära känna. Som har inspirerat, gett energi, nya perspektiv, tankeomställare, kärlek och nya vänskaper.

4. Uppstartandet av F!. Något jag ämnar lägga stor kraft på under kommande år. ~Sky is the limit~~ nivet.

Finns så otroligt mycket dåligt att nämna, men det är tämligen kontraproduktivt att ens ge detta en enda tanke. Mycket skit har hänt. Mycket bearbetning. Oändliga tårar, oändlig ångest, den ständigt återkommande deppen. Mörkret. Hopplösheten. Likgiltigheten. Livskriser. Emotionell kalabalik.

 

Men jag betvivlar inte en sekund på; att även om detta må ha varit det absolut tyngsta året i mitt liv hittills, så har det tamejfan varit kanske det allra viktigaste året i mitt liv. Jag har aldrig utvecklats så här mycket, under ett och samma år, tidigare.

 

Jag är självsäkrare, vackrare, klokare, har ett förändrat synsätt på omvärlden, är en bättre människa och kanhända också tryggare. Jo det tror jag banne mig, så otroligt mycket tryggare. Med självkritiken som redskap kan man förbättra sig, omforma det man är - till den man vill vara.

 

Men viktigaste må vara: länge leve kärleken, solidariteten och empatin till omgivningen!

Tänker mycket på klass. Sjukdom i familj. Identitet. Relationer. Prestationsångest. Stress. Mår bra i grunden, men det är så mycket tankar som florerar hela tiden. Jag tror att jag har svårt att slappna av, släppa oron. Faktum kvarstår: man lever alltid blott just nu. Det enda man kan göra, är att göra det bästa av situationen. Leva ut optimismen. Ty i slutändan är det det, som ger mest.

 

Livet är pausat, framtiden är mystik personifierad, och man vet tamejfan inte vad som komma skall. Det är bra, och jobbigt.

 

Ett nytt år tar vid. Då skall jag fortsätta min resa som kallas: utveckling. Jag vill vara en bra människa, framförallt en god medmänniska. Däri ligger all min strävan. Kanske, finns en chans.

 

 

Egentligen tror jag innerst inne att jag borde vara förtjänt av att resa bort, få vara ledig från känslor och konventioner. Men jag kan inte unna mig att se: att jag kan vara värd det. Så pass höga är kraven från mig själv. Fastän jag egentligen inte ens är en sådan person?

Alltså, vad fan är upp med påfundet: laktosfria mejeriprodukter? Det visar verkligen höjden av hur sjukt och hjärntvättat samhälle vi lever i. Det finns ingen som helst logik i att vilja äta produkter som ens kropp egentligen inte tål/är känslig för. Nu kanske det låter hårt för ojoj, laktosintoleranta personer kanske inte alls sympatiserar med veganism överhuvudtaget, och ojoj ingen kan väl tvinga på dem att äta äckliga växtbaserade produkter när de kan få tillgång till ett original som smakar som det deras indoktrinerade smaklökar är vana vid. Smakar likadant, men som kroppen kan hantera. Består av samma grundprodukt. Tillverkad på samma sätt: genom förtryck och tortyr och frihetsberövande.

 

Det faktum att laktosintolerans/känslighet mot mejeriprodukter överhuvudtaget är otroligt vanligt, särskilt i Skandinavien är tämligen intressant. I Skandinavien är vi nämligen bland de i världen som konsumerar mest mejeriprodukter av alla. Fastän intoleransen är hög (blir hög?). I Sverige är benskörheten skyhög, därtill. Märkligt märkligt, jag trodde att det var just det som barndomens mjölkpropagande påstod: att mjölkkonsumtion är enda sättet att undvika benskörhet på? Drick mjölk - bli stark och frisk! Jovars..

 

 

Jag är fullkomligt övertygad (efter att ha sett diverse dokumentärfilmer och läst hälsokostböcker) om att en blandkost är sämre för hälsan än vad en helvegetarisk kost är. Kött ÄR INTE nyttigt. Varken i för stora mängder, eller något av den typ av hormoninsprängda industriprodukt som gemen kalasar i sig. Kolesterolintag från mat ÄR INTE nyttigt, det bidrar till dåliga blod- och fettvärden, och kan i förlängningen bidra till diverse olika välfärdssjukdomar. En lakto-ovo-vegetarisk kost är således bättre än en blandkost, men kan fortfarande aldrig bli hälsosam på samma sätt som en helvegetarisk  (vegansk) kost är. Genom en helvegetarisk kosthållning får du inte i dig kolesterol. Det enda kolesterolet som då finns i din kropp är det som skall finnas där naturligt, som produceras naturligt.

 

Den etiska aspekten kommer dock alltid att vara den största och viktigaste anledningen till mitt val att vara vegan. Är man socialist, feminist, och för solidaritet -  så är man fortfarande en del av det förtryckande systemet om man likväl inte väljer bort animaliska produkter ur sitt liv. Förtryck är alltid förtryck, och vill man leva som sina idéer lär, finns det inga genvägar. Men det kan också handla om etik för vår jord. Denna påfrestande köttindustri skördar enorma resurser och bibehåller världssvälten.

 

Köttkonsumtion är alltid ett egoistiskt val, det går inte att frångå. Man KAN leva utan animalier, man lever bättre, det är billigare, det är bättre för miljön: och din middag behöver inte skörda andras liv för att bli avnjuten.

Nog får folk göra som de vill. Men äter man animalier tycker jag fan att man skall kunna argumentera för det. Det är märkligt: att jag förväntas besvara: "Varför är du vegan?" och ha 10000 argument för detta högst logiska val, medan motstående fråga inte förväntas. Det som utgör norm har alltid makten att slippa bli ifrågasatt. Ett privilegium som ses som en självklarhet.

 

Mitt vackraste, stoltaste och finaste livsbeslut har jag tagit detta år. Det största som 2012 förde med sig. Jag är vegan, min förhoppning är att jag alltid kommer att leva på det viset.

 

Är i en period av: konstant stress. Nu har stressen tagit sig in i drömmarna också; drömmer typiska stressdrömmar. Om dödliga sjukdomar i familjen, problem med studier, om avundsjuka kring exkludering, påfrestande jobbsituationer, men självklart också: över en randomseriemördare som är beklädd i en dräkt föreställandes en ko av rasen Highland Cattle. Jag var alltså tvungen att googla koraser ett tag för att hitta vilken ko det rörde sig om.

 

Helt absurt: Jag och Lova var ute och promenerade i snön. Det var natt. Helt plötsligt möter vi en obehaglig figur, obehaglig för att denne skapar en otrygg känsla. Fara. Jag tror först att det är en ko, men inser när jag ser människohänder skymta fram vid de pälsbeklädda ärmarna; att det rör sig om en människa. (F.ö. så sjukt obehagligt med maskerade människor, är t.ex dödsrädd för utklädda vuxna särskilt om det rör sig om gulliga djurdräkter.)

 

Denna kobeklädda typ vinkade bort oss likt: "Kom inte närmare om ni inte vill dö, men jag låter er gå för denna gång" typ.

 

Sedan skulle jag hem från uni någon dag. Väl utanför min entrédörr ser jag att min nyckelknippa sitter i dörrlåset! "Åh nej jag glömde nycklarna i dörren, faan" tänker jag, öppnar dörren. Och då är det en man i mitt vardagsrum (som jag tydligen kan se från ingången) som har bluegrassmusik på en skiva i bakgrunden, samtidigt som han gör armhävningar. Väldigt bredaxlad, men jag ser inte ansiktet. Fattar dock med en gång: detta är seriemördaren! Detta är komannen! Anledningen till att jag visste detta var pga att jag visste att denna mördare gillar bluegrassmusik.

 

Så jag sliter nycklarna ur låset, och springer, springer, springer. Springer genom massa hus och kulvertar som inte ens finns, på Ålidhem. Springer, springer, springer och kommer ut genom SF i stan - fastän jag trodde att jag skulle komma fram till Mariehem.

 

Träffar på Lova och andra igen, och vill berätta att jag är i fara, att mördaren vet var jag bor, och att han är i mitt hem. Att jag måste gömma mig. Jag går i strumplästen över nyasfalterad mark och tänker: "Synd att jag inte har några skor på mig" samtidigt som jag försöker förklara läget för Lova. En chilensk medelålderskvinna erbjuder mig skjuts. Hon säger: "Vill du åka bil eller buss?" och jag blir lite förvirrad men glad över att hon fattade att jag var: utsatt.

 

Sen tog drömmen slut.



Här ~~är den~~, denna stolta Highland Cattle, Men alltså serr: föreställ en man utklädd till detta, så jävla fucking creepy.

 

 

 

Igår var det Scharinskas bästa fest för hela året typ. Fattade vi redan innan, men tyvärr fattade resten av Umeå det också. Vilket resulterade att vi trots (i efterhand kanske sett som knapphändig) planering likväl fick köa garanterat mer än En. Jävla. Timme.

 

Det roligaste var att vi stod framme vid kedjan som hindrar friheten att blomstra. Omhuldrandes av nordanvindens snögalej. Helt hux flux: dimper det ner en ansenlig mängd vitt norrlandspulver från taket ovanför entrén, perfekt inramandes Annzie och Heléns vinterbeklädda kroppar. ALLA skrattade (obs: alla randoms med)

 

Någon sa: "De borde få gå in, bara för det där!!"

Men, livet är hårt, lagen hård. En ut, en in. En lag som gör att man missar Annika Norlin spela fastän vår grupp var värd 600 kronor och vi stod blott de tjugo meter ifrån. Kargt.

 

Men vi kom in! Och hjärtegropen var värmd trots den utevarande kylan; ty ståendes i kön kom två tjejer fram och beklagade sig över situationen vi var i. Och bjöd oss på cigg! Till saken hör att min sista just tagit slut!!! Alltså vilka hjältar, vilka hjältar.

 

Bara en sån sak, får en ju att aldrig vilja lämna Umeå, någonsin.

 

 

 

 

Det gör inget att jag är ett vitt piller

när jag ruttnar

i dina händer

 

inget att jag är ett vitt piller

 

Det spelar ingen roll att jag är en kanyl

när jag rostar

i dina ådror

 

ingen roll att jag är en kanyl

mmmm, schnuuuuu!

Då anar vi det villkor
vi en gång fick:
att brinna i det levandes
ögonblick,
och glömmer det timliga,
som varar och består
för den skapande sekunden,
som mått aldrig når.

Ah men det må bli: conch eller forward helix.

 

Blir så himla taggad, älskar att pierca mig!!!!

 

 

 

 

 

Intressant. Att en värdesatte materiella ting så mycket förr. Indoktrinerad i den skeva samhällsstrukturen. Makten, alienationen, förskjutningen, mervärdesuttaget. Underbyggande av traditioner med syftet: att uppnå än mer makt. Konsumtionen slår oanade rekord, år för år. Hetsens lågor kan inte släckas, folks viljor kan inte bräckas. En MÅSTE ha alla prylar som en fått för sig att en behöver! Teknik, märkeskläder, köksredskap, Filippa K-muggar. Varför inte ett präktigt fårskinn?

 

Folk köper meningslösa prylar till varandra, opersonliga ting som ingen egentligen vill ha. Ibland luras en att tro, att en vill, ha. Eller att en: behöver.

 

Jag minns när jag var yngre. Kanske ända upp i yngre tonåren. Att jag kunde säga som intresse: shopping. Hur kan det vara ett intresse att skaffa materiella döda ting? Jag kommer aldrig kunna förstå mig själv, då. All konsumtion är alltid oetisk. För att en vara/råvara/produkt skall kunna tillverkas kräver det alltid att någon annan lägger ned tid/arbete för denna produktion. Tid som aldrig värderas högt nog, för den som lägger den. Tid som istället hade kunnat läggas på att leva, fullt ut.

 

Julklappar och julafton i all ära, traditioner glädjer väl alltid någon. Nog för att jag är mer för spontanitet, men jag förstår poängen. Trots att julkänsla aldrig infinner sig, trots att jag ser igenom allt låtsasprål och kitchighet och  genomskinliga budskap om fred på jorden sjungna av nyliberaler. Eller varför inte en underton av härlig kristendom.

 

Men varför skall det bara finnas en högtid om året, dessutom den mest kapitalistiska - som skall värna om utsatta människor och allas värde? Värna om gemenskapen och solidariteten? Dessa frågor borde vara fundamentet som utgör hela samhället, som bygger det. Hemlösa människor fryser ihjäl även under julhelgen, vet ni. När andra kalasar på kött i stugans värme, i ljusets sken, och samlar ihop kilovis med presentpappersrester till återvinningen. Så svimmar de hungernöden, dör kölddöden.

 

Solidaritet skall visas varje dag, alla dagar. Till alla individer, oavsett art.

 

Då kanske man slapp den konstiga paradoxen i att en överkonsumerande människa som plötsligt skall känna medlidande över tidningsrubrikerna om barnfattigdom. "Stackars barnen som inte får några klappar!" tänker en då, samtidigt som en köper sin 7:e macjulklapp och sin gigantiska julskinka till kadaverbordet.

 

Jag förstår att folk gillar julen. Jag gillar hur min familj firar jul. Jag älskar min familj mer än mycket. Jag har inget emot traditionen i sig. Men jag ogillar det dubbla genomskinliga budskapet. Och framförallt: Jag tål inte folk som inte kan tänka ett steg längre. Som inte kan vara självkritisk eller reflekterande över sin egen tillvaro, eller välja att ta ett steg tillbaka till förmån för vår planet.

 

Julen har fett mycket potential. Det hade kunnat blivit så mycket mer, om det inte vore att det var en produkt av det sjuka samhälle vi lever i. Kultur är också struktur, vet ni.

 

 

Så här spännande är ett uppsatshem:

 

 

Önskar att jag hade någon spännande kaffepreferens, mer än bara: cepeestarkt. Mer än: dark as midnight on a moonless night. Men man kan väl inte vara c_ool/schpännande på alla områden heller. Det går ju bara inte.

 

Tänker hela tiden (dvs minst 1 gång/dag) på hur roligt det vore om jag spillde ut kaffekoppen jag håller i handen över dattan så att datorn = uppsatsen förstördes. Jaa eller alltså har ju back-up på usb (är inte helt orutti) men den sparar jag bara på efter typ var femte sida. Så det hade kunnat bli rätt katastrofalt ändå tänker jag, om kaffespillet skedde. Tycker att detta är lite spännande! Det finns fortfarande risk att det sker. Den som lever får se!

 

Tänker på hur annorlunda allt var för ett år sedan. På hur annorlunda jag är nu, gentemot då. Jag trivs bättre med den jag är nu. Det behöver inte betyda att jag är en bättre människa, men jag trivs bättre. Jag tror att jag lever mer, nu. Men det betyder inte att jag förkastar allt som existerade då. Fina minnen bör alltid ihågkommas. Men det vackraste av allt torde väl vara: den oändliga utvecklingen.

 

Jag vill arbeta aktivistiskt med djurrätt. Det vore ball. Så himla viktigt, menar jag. Ett bra mål för 2013 tänker jag! (Obs inget jävla nyårslöfte för jag tror inte på sån skit). Synd att du reser bort en längre stund Ida, annars hade du kunnat tagit mig under dina vingar gällande detta :( Vi styr när du kommer hem!

 

 

Happ, skall väl lalla vidare, vi ses ute i etern~~

 

 

Är verkligen ingen R.E.M-chey men detta album är faktiskt ett man bör ha koll på, det är bra. Introspåret är mycket bra. När Kurt Cobain påträffades död spelades denna skiva i stereon intill. Sångaren i R.E.M var nära vän med Kurt Cobain (tillika gudfar till hans dotter) så är väl inget märkligt i sig. Men likväl en fin/sorglig/tragisk anekdot. Tänker ba: "Everybody Hurts" rullandes i bakgrunden, för att sen skjuta såväl för mycket heroin som ett skott för mycket, i sig själv...

 

 

Hmmm

 

 

 

 

Denna är dedicerad till Maj Lova Emilia:

 

 

 

Surfar alltid med flikar, that's ma thang (e en riktig rutti jävel när det kommer till att: surfa). Överdriften hade nog nått sina gränser dock idag, när jag startade om datorn och firefox tog upp sessionen med över 30 flikar i ett och samma fönster???? (obs har flera fönster också).

 

 

Men alltså: internet är ju det bästa som hänt, all oändlig information som ba: florerar där ute, gör mig alldeles knäsvag.

 

 

Vill pierca mig. Och skriva dikter.

 

Känner kreativitet inom mig. Det känns fint.

 

 

Kloka ord från kloka människor är det finaste som finns! Mycket bra, det är en bra dag idag. Jag är hungrig, har obefintligt med cash men är lycklig ändå. Tänk att det finns så många fantastiska människor i mitt liv. Det är t.o.m obegripligt. Men jag tackar och tar emot.

 

 

Umeå Opens första artistsläpp var rejält trist. Jag skulle vilja säga att jag är besviken men kanske har framtiden mer att bjuda på, man får la vara tålmodig.

Det är fekke med denna:

 

 

 

 

 

= min bästa låt, vill gråta när jag hör den:

 

 

 

Lyssnar på Jefferson Starship för första gången på lääänge (vilket styrdes upp ur spillrorna av Jefferson Airplane (=Ett av de absolut bästa banden som existerat)), inte lika bra som föregångaren men det är rätt soft ändå.

 

Har ett problem, inte mindre än att den KONSTANTA stressen har kastat ankar i min biologiska bostad, platsen där min själ bor osv dvs min kropp. Alltså är stressad helahelahela tiden. Det är en kylig men samtidigt brännande och smått obehaglig men oförklarlig känsla som bor mellan övre delen av magen och hjärtat. Kanske solar plexus, jag vet inte. Jag vet bara att den tar min kropp i besittning. Mitt psyke är rent och smärtfritt och t.o.m ganska lättat och relativt vaket. Men det påverkas ändock av stressens vassa, målmedvetna klor.

 

Men alltså: detta är jobbigt bara för att jag känner min kropp. Jag vet att denna känsla kommer hålla i sig nu hela sluttampen av uppsatsarbetet. Den kommer kanske att släppa lite efter opponeringen. Förmodligen släppa en liten del även när jag känner att jag producerat 30 sidor.

 

Det jobbigaste av allt är alla fina, underbara och fantastiska människor som finns i min närvaro: som är så fina att de hör av sig och bryr sig och vill umgås. Det är jobbigt, ty jag känner att jag INTE HAR TID till att göra roliga saker. Jag har slösat för mycket tid av uppsatsarbetet på att må kass - vilket i sig skapar en improduktivitet som varit svår att göra något åt.

 

Jag går runt och har konstant dåligt samvete över allt roligt jag missar men när jag väl gör något roligt så vet jag att det medför konsekvenser för mitt arbete. Jag vill ha ett liv, men samtidigt känner jag att jag inte kan tillåta mig att ha det: ty detta MÅSTE bli gjort.

 

Vill inte ha sympati, vill bara att folk skall förstå att om jag är otillgänglig/disträ/inte aktivt tar kontakt så är det pga detta. Absolut inget personligt. För gudars, alla fina, nära, bör veta hur otroligt mycket ni betyder i mitt liv!

Det jag vill ha sagt som mest är:

BRB, vi ses år 2013. Då blir det kafferep och massa planlöst dagdriveri! = Meningen med livet

 

 

Jahopp, blev spontanköpta biljetter till Refuseds sista spelning dårå. Som äkta Umebo är det väl skam och ve om man inte är med om denna synnerligen historiska händelse. Jag å Amanduuuuz~~~~

 

 

Har ju ej lyssnat sönder musiken, men framförallt har jag hört albumet på bilden. Men är galet peppad likväl, tror att det blir en awesome liveupplevelse, det var även fett längesedan jag var på en riktigt bra konsert! Det bästa jag vet är fan känslan av en jäääävla bra konsert. Känner att jag behöver uppnå den känslan precis NU också, mitt i uppsatsångestträsket.

 

En rolig anekdot, när Ville var i Texas för några år sedan och turnerade med sitt förra band (rip) och spelade på nån hårdrocksfestival frågade massa andra band: "happ va kommer ni ifrån då" och när de svarade: "Umeå, Sweden" så reagerade alla med: "Refuuuuused!!! Awesome band!!!!". Fan ball. Att de satte lilla Ume på kartan va~

 

Hillevi som hade den enorma förmånen att vara tonåring in the 90'ies var på massa Refusedspelningar när det begav sig; på Galaxen (alltså ååååh, minns Galaxen rip) och annat. VARFÖRVARFÖRVARFÖR vara Umeåbo och uppvuxen här när man inte fick förmånen att vara tonåring här under vegan-hc-staight-edge-eran, alltså detta är en sorg jag ALDRIG kommer komma över..

 

Får väl njuta av att åtminstone ha glädjen att minnas hur det var att växa upp som barn under denna era, som småsyskon till alla äldre som kunde anamma kulturen. För det minns jag ack så väl, med glädje va.

 

Nåväl, tagga lörday!

 

 

 

 

 

Har ej reflekterat över min ~bloggdesign~ på år och dagar nu va, och insåg nu att jag har världens töntigaste header??? Från min obotliga Sweeney Toddperiod som jag hade 2007-2009. Tyckte att det var världshistoriens bästa film osv, hade jag fått tatuera mig vid denna tid hade jag säkerligen tatuerat in något fånigt motiv från filmen....

 

Men alltså känn' ba: pallar ej göra något åt detta. Orkar inte vara pretentiös och uppstyrd, när hela livet bara handlar om att man skall vara just: så mycket. He få va va de e!

 

 

Lova pratar i tele, asocial_chey91 (därav detta meningslösa skrivande). Det enda hon säger till motsvarande person är: "Just nu sitter jag hos Filippa. Vi har lite tända ljus och sånt. Vi brukar ha det väldigt romantiskt när vi är med varandra!".

 

Min kommentar till detta = Mmmm, romantiskt att du pratar i TELE I FYRTIO MIN, betch. Men jag lskarey ändå gmmn <3<3<3 <345

 

Vill åka bort, vandra på andra gator. Får nöja mig med att vara cashlös och sällskapande med word över jul. Ja gudars, hur skall detta ros i hamn, kan en undra däremellan.

 

Den som lever får la se.

 

 

 

 

Mmmm, bästa:

 

 

 

Fick gråta till slut igår, sen kändes det bättre. Där ser ni, man måste låta känslorna leva ut. Som min kloka Lova sa igår: "Du är inte dina känslor. Kom ihåg det!". Typ det bästa jag någonsin hört. Alltså skall väl genomleva denna jävla termin och detta jävla liv på något vänster. Kommer alltid referera till hösten 2012 som depphösten, men kanske är det så att hela mitt liv förändras enormt av denna tid; inget ont som inte får något gott med sig, liksom~~

 

Lova (hon får vara inläggets inspo, helt enkelt) brukar även säga att man varje kväll skall lista upp några bra saker som skett under dagen. Därför:

 

12-12-12

 

1. Fick veta att Idéhistoria B kommer att gå och att jag kommit in! Prisa skatteåterbäringen osv, är superlycklig över att slippa läsa viderfilosofi. Och över att jag mest troligen kommer få skriva en B-uppsats om någon jättespännande kvinnorörelse eller kvinnokampskvinna eller dylikt. (det är därför man skall kombinera genusvetenskap och idéhistoria, för att kvinnor marginaliseras i all vetenskap om historia, as you know)

 

2. Hade ett jättefint årsavslutningsmöte med mina bästa Fi:are. Peppar våren som sattan, då jävlar börjar arbetet på rille

3. Fick träffa Amanda JF för första gången på alltför länge, så himla viktigt och fint och värdefullt!

 

4. Fick mailsvar på ett mail jag skrev till Susanna Alakoski för ett tag sedan. Världens vackraste mail, blev helt rörd. Vilken fantastisk människa som ens tar sig tid att svara på pöbelns åsikter.

 

5. Hahahaha Nanna Johansson accepterade min friendrequest på fb (som jag inte ens minns att jag skickat? var nog längesen) (varför är jag så starstruck) (ok skall sluta med detta lovar) (obs detta betyder ej att jag är unik då hon har 1000+ vänner på sin fb *populargurrl_86*)

 

6. Med mera med mera, det har fan varit en bra dag.

God natt Winston

Grattis på Lucia!

Känner att jag vill gråta, har inte gråtit ordentligt på flera veckor. Verkar ju tämligen onormalt. Eller ohälsosamt. Med tanke på alla saker jag bearbetat och tänkt de senaste veckorna. Saker som hänt för åratal sedan. Men även det, som fortfarande händer. Idag har jag känt, hela dagen: jag vill gråta. Inte av någon särskild anledning. Eller pga allt. Men inget händer

 

Är arg över det som var. Det finns inte längre - jag vill att det skall raderas. Jag vill inte bli associerad till dig mer. Du finns inte längre. Du fanns - men du finns inte. Det var längesedan, sist. Jag är inte ens ledsen över det. Det är snarare en störande känsla, att tänka på.

 

Fri från inspiration, ignorans mot allt

för jag kunde inte bry mig mindre

 

 

men visst är det synd

Världens bästa albumomslag kanhända:

 

 

 

Är så jävla speedad???? Kan inte sitta still???? Uppåttjack?????

 

Vet inte ens varför! Men tackar och tar emot. Man blir så sjukt jävla produktiv, är typ inte trött på ett endaste litet vis. Bara superpigg och astaggad på allt och inget

 

En cool bild på mig och mina coola vänner utanför max övik (där alla coola kids hänger) i somras:

 

 

Mmmm fredagsfeeling med fekkemuzik:

 

 

Säga vad man vill om 80-talshitz men det är iaf alltid f3kk3! Pga man blir glad!

 

 

 

Imorgon är det Årsmöte för F!

Vi skall bli störst, bäst och vackrast.

Och vi skall få Holmlund på fall.

 

 

För ni vet; kommunfullmäktige sen - dit ska vi.

 

Så JÄVLA bra låt, alltid:

 

 

Alltså lol på Metallica, nu passar det minsann att finnas till på spotten. Är uppvuxen med Nirvana, The Beatles, Nationalteatern, Refused och Metallica som mest - på det glada 90-talet. Hängde alltid i Hillevis rum då, jag - en liten sexårig blyg/dryg "pojkflicka", hon - en asuppkäftig stereotypt tonårig fjortonåring med page och svarta kläder, stora kryss på handryggarna. Vegetarian och Hare Krishna-influerad. Väggarna beklädda med Kurt Cobain och andra artister. Jag minns mest att jag var rädd för alla Iron Maiden albumomslag och andra hårdrocksplattor som låg kringspridda i hennes tonårsrum. Tyckte att de var läskiga hehe. Jag minns att jag som fyraåring allaredan visste att orsaken till Kurt Cobains död var pga en OD.

 

Så, "Master Of Puppets", "Ride The Lightning" och "The Black Album" är alla album jag vuxit upp med. Under min egen tidiga högstadietid när jag famlade runt i musikdjungeln så återkom jag till just Metallica, Iron Maiden, och en del annan hårdrock under en period. Ett projekt jag sedan avrundade när jag som sextonåring såg Iron Maiden live på Stockholm Stadion, deras "Somewhere Back In Time"-Tour (bara med låtar från alla åttiotals-albumen fram till "Fear Of The Dark" - vilket är deras sista bra album). Det roliga var, att när jag såg Iron Maiden live så lyssnade jag inte ens på hårdrock överhuvudtaget! Men jag insåg att detta var ett once-in-a-life-time-moment, att få se ett av världshistoriens största och mest inflytelserika hårdrocksband live. Det var också en av de bästa konserter jag varit på, Iron Maiden är välkända för att vara ett asbra liveband, vilket jag kan intyga.

 

Men hur som helst: har under många år HATAT Metallica pga att de är/varit giriga kapitalistsvin vad gäller fildelningsfrågan.

 

Denna ilska sitter fortfarande i.

 

Men nyfikenheten också: att lyssna på det jag inte hört sedan jag var fjorton år. Så nu sitter jag här och kikar runt.

 

Denna låt var min favorit av Metallicalåtar då när det begav sig, hehe (introt är faktiskt sjukt bra? det är grejen med Metallica, deras intron är alltid asbra, sedan ju längre in i låten man kommer, desto mer tappar dem mitt intresse..)

http://open.spotify.com/track/48Ih1FjoQ5KoCpsdKUk8Eu

Gubbparad som alltid, men likväl:

 

"Människans fysiologi, både den yttre och den inre, visar att frukt och grönsaker utgör hennes naturliga föda."

- Carl von Linné

 

 

"Nothing will benefit human health and increase chances for survival of life on Earth as much as the evolution to a vegetarian diet."

 

- Albert Einstein

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Min note to self: att se klart hela denna.

 

Doku. om artförtryck.

 

Ps Om ni ska se måste ni vara inloggade på ett tubekonto, tror att filmen har typ 18-årsgräns pga fruktansvärda scener tagen från en hemsk verklighet som kallas: vår värld. Ds

 

Update: Ok, en halvtimme in börjar den fan bli nästintill outhärdlig. Fy fan för människor..

2 russin 1 mandel

sa de lärde

 

min mentala spärr ligger för närvarande på 12 h

en tröskel likt kilimanjaro

 

mår bra, är stabil, trygg etc etc men livet går på lågvarv och det ger mig fan: pa-nik

 

något måste hända snart!!! tid måste förflyta

 

 

 

längtar till lörday~

 

Mmmm inspo, från en dålig tatueringsblogg jag följer:

 

 

 

Äkta facebook förvisso, men detta är ju ytterst provocerande, hur min profil ser ut för någon som inte är "vän" med mig:

 

Alla borde ha en spottlista som het: "Måndagsdeppen???"

Fast idag känner jag ingen måndagsångest! Det är bra. Men listan kan en ju lyssna på, i alla fall.

 

 

Måste ta mig till UB, för äntligen finns Connellboken i lånbart exemplar. Den jag lånade på stadsbiblo var fel upplaga - så himla orutti av mig att inte kolla det innan jag lånade!!!!

 

Mvh/ Dåligt inrutad student.

 

 

 

Kommentar på tuben, till ett liveklipp med the knife/heartbeats: