Filippen

Är i en period av: konstant stress. Nu har stressen tagit sig in i drömmarna också; drömmer typiska stressdrömmar. Om dödliga sjukdomar i familjen, problem med studier, om avundsjuka kring exkludering, påfrestande jobbsituationer, men självklart också: över en randomseriemördare som är beklädd i en dräkt föreställandes en ko av rasen Highland Cattle. Jag var alltså tvungen att googla koraser ett tag för att hitta vilken ko det rörde sig om.

 

Helt absurt: Jag och Lova var ute och promenerade i snön. Det var natt. Helt plötsligt möter vi en obehaglig figur, obehaglig för att denne skapar en otrygg känsla. Fara. Jag tror först att det är en ko, men inser när jag ser människohänder skymta fram vid de pälsbeklädda ärmarna; att det rör sig om en människa. (F.ö. så sjukt obehagligt med maskerade människor, är t.ex dödsrädd för utklädda vuxna särskilt om det rör sig om gulliga djurdräkter.)

 

Denna kobeklädda typ vinkade bort oss likt: "Kom inte närmare om ni inte vill dö, men jag låter er gå för denna gång" typ.

 

Sedan skulle jag hem från uni någon dag. Väl utanför min entrédörr ser jag att min nyckelknippa sitter i dörrlåset! "Åh nej jag glömde nycklarna i dörren, faan" tänker jag, öppnar dörren. Och då är det en man i mitt vardagsrum (som jag tydligen kan se från ingången) som har bluegrassmusik på en skiva i bakgrunden, samtidigt som han gör armhävningar. Väldigt bredaxlad, men jag ser inte ansiktet. Fattar dock med en gång: detta är seriemördaren! Detta är komannen! Anledningen till att jag visste detta var pga att jag visste att denna mördare gillar bluegrassmusik.

 

Så jag sliter nycklarna ur låset, och springer, springer, springer. Springer genom massa hus och kulvertar som inte ens finns, på Ålidhem. Springer, springer, springer och kommer ut genom SF i stan - fastän jag trodde att jag skulle komma fram till Mariehem.

 

Träffar på Lova och andra igen, och vill berätta att jag är i fara, att mördaren vet var jag bor, och att han är i mitt hem. Att jag måste gömma mig. Jag går i strumplästen över nyasfalterad mark och tänker: "Synd att jag inte har några skor på mig" samtidigt som jag försöker förklara läget för Lova. En chilensk medelålderskvinna erbjuder mig skjuts. Hon säger: "Vill du åka bil eller buss?" och jag blir lite förvirrad men glad över att hon fattade att jag var: utsatt.

 

Sen tog drömmen slut.



Här ~~är den~~, denna stolta Highland Cattle, Men alltså serr: föreställ en man utklädd till detta, så jävla fucking creepy.