när jag äcklas
Det bästa med att gå statsvetenskap är att få chans att gotta ned sig, ordentligt: i politikens förunderliga värld. Det är få saker, som kryper under skinnet, får pulsen att banka lika hårt, blodet att koka lika enormt mycket, eller glädjen att spridas mer euforiskt - som politik. Det finns inget som mer brinnande kan fängsla mitt sinne, som får mig att vilja agera, som får en att reagera. Att känna hat mot felaktiga system. Att inget mer på jorden önska: än förändring. Det engagerar och levererar. Den bästa känslan jag vet: är när man diskuterar en fråga man verkligen brinner för, och hela ens existens förvandlas för stunden. Lever endast för nuet.
Denna vecka pratar vi om Liberalismen. Majoriteten av västerländska samhällen är liberala demokratier. Vi föds upp med tanken inpräntad: att detta är det bästa samhällsskicket som finns. Det ger oss socialt stöd, jämställdhet, god välfärd, individens frihet (t.ex genom vår grundlag i yttrandefriheten), möjlighet att påverka. Om än att påverkan som sker är på väldigt minimal nivå när det handlar om representativa demokratier (som vi ju lever i). Men även om vårat samhällsstyre idag är bättre än sovjets DDR, fascismens Italien eller nazismens Tyskland, innebär det inte att vårat nuvarande styrelsesätt, är det optimala för människorna, eller ens för mänskligheten.
Och däri ligger faran: att folk generellt sett är omedvetna. Att folk inte bryr sig, om att tröjan de köper på H&M ÄR oetiskt och miljöfarligt producerad. Att köttet de äter, har fråntagit en annan varelse rätt till liv. Att grundförutsättningen för att vi i västvärlden skall kunna leva så gott som vi gör, förutsätter att miljontals i andra världsdelar slavar till svältlön. Kapitalismen KAN ALDRIG legitimeras med etiska grunder. Det finns inte någonstans, något kryphål: där denna ideologi inte är genomladdat egoistisk. Och ändå finner sig folk i det. Folk är så lata och nöjda med sin puttinuttiga svenssontillvaro att de inte ens fattar att de dagligen reproducerar könsordningarna, bidrar till det skiktade klassamhället, förstör miljön mer och mer med alla dessa ändlösa enpersonsbilturer.
Och därför, kommer jag aldrig att hänge mig åt liberalismen. För att den lovar guld och gröna skogar, snackar vackert om individens frihet och möjligheter, men levererar ett förtryckande system där individen knappt har någon påverkan på makten bortsett från vart fjärde år. Att denna ideologi - faktiskt subtilt menar - att den som har hamnat i de lägre samhällsskicken får skylla sig själv: "för alla har ju samma grundförutsättningar". Men alla har inte samma förutsättningar, redan vid jävla födseln drar man sin livslott, många gånger. Och vad fan ligger rättvisan i att de som jobbar extra hårt skall få mer - när det faktumet kräver att andra har det skit? Varför skall den rikaste människan på jorden inneha större egendom än flertalet länders BNP är värda tillsammans? Det kan aldrig någonsin argumenteras för: med en etisk aspekt.
Folk är så jävla nöjda och okritiska. Det äcklar mig.
Denna vecka pratar vi om Liberalismen. Majoriteten av västerländska samhällen är liberala demokratier. Vi föds upp med tanken inpräntad: att detta är det bästa samhällsskicket som finns. Det ger oss socialt stöd, jämställdhet, god välfärd, individens frihet (t.ex genom vår grundlag i yttrandefriheten), möjlighet att påverka. Om än att påverkan som sker är på väldigt minimal nivå när det handlar om representativa demokratier (som vi ju lever i). Men även om vårat samhällsstyre idag är bättre än sovjets DDR, fascismens Italien eller nazismens Tyskland, innebär det inte att vårat nuvarande styrelsesätt, är det optimala för människorna, eller ens för mänskligheten.
Och däri ligger faran: att folk generellt sett är omedvetna. Att folk inte bryr sig, om att tröjan de köper på H&M ÄR oetiskt och miljöfarligt producerad. Att köttet de äter, har fråntagit en annan varelse rätt till liv. Att grundförutsättningen för att vi i västvärlden skall kunna leva så gott som vi gör, förutsätter att miljontals i andra världsdelar slavar till svältlön. Kapitalismen KAN ALDRIG legitimeras med etiska grunder. Det finns inte någonstans, något kryphål: där denna ideologi inte är genomladdat egoistisk. Och ändå finner sig folk i det. Folk är så lata och nöjda med sin puttinuttiga svenssontillvaro att de inte ens fattar att de dagligen reproducerar könsordningarna, bidrar till det skiktade klassamhället, förstör miljön mer och mer med alla dessa ändlösa enpersonsbilturer.
Och därför, kommer jag aldrig att hänge mig åt liberalismen. För att den lovar guld och gröna skogar, snackar vackert om individens frihet och möjligheter, men levererar ett förtryckande system där individen knappt har någon påverkan på makten bortsett från vart fjärde år. Att denna ideologi - faktiskt subtilt menar - att den som har hamnat i de lägre samhällsskicken får skylla sig själv: "för alla har ju samma grundförutsättningar". Men alla har inte samma förutsättningar, redan vid jävla födseln drar man sin livslott, många gånger. Och vad fan ligger rättvisan i att de som jobbar extra hårt skall få mer - när det faktumet kräver att andra har det skit? Varför skall den rikaste människan på jorden inneha större egendom än flertalet länders BNP är värda tillsammans? Det kan aldrig någonsin argumenteras för: med en etisk aspekt.
Folk är så jävla nöjda och okritiska. Det äcklar mig.
Kommentarer
Trackback
