Filippen

Egentligen blir jag inte förvånad, för det är så typiskt mig. Att verkligen ha en asstark åsikt om något som jag sedan ändrar uppfattning om totalt. Minns t.ex i sjuan när jag resonerade "Jag skulle egentligen vilja, men aldrig kunna bli vegetarian. Kött är för gott!", "Jag skulle aldrig kunna använda linser; vad fan ska man ha jävla plastbitar i ögonen för???", "Jag ska ALDRIG börja dricka kaffe. På kommande  föräldramöten ska jag vara den enda föräldern som dricker te"

Bara till i våras så var jag helt säker på att jag aldrigaldrigaldrig ville jobba med nåt som har med vård att göra (som permanent jobb alltså, det jag har nu är ju bara feriejobb plus att jag mestadels jobbar i kök). Men självklart skall man ändra sig än en gång! Eller, jag funderar inte på att plugga till sjuksyrra direkt, men jag förkastar inte alternativet att jobba inom vård längre. För jag har märkt att det är sjukt intressant, lärorikt, givande unt so weiter.

Idag har jag t.ex fått se sjuka människor som ojar sig otroligt över smärtan (= hemskt  :´(  ), jag har sett provtagningar, EKG och även givande av elstötar. Det var sick att få se det på riktigt! Patienten fallet i fråga hade hjärtflimmer, och då kan en lösning för att få ordentlig hjärtrytm vara elstötar. Han blev sövd, och när de gav stötarna ryckte hela kroppen till häftigt och den medvetslöse mannen grimarserade och lät. Det var galet. Hemskt egentligen, men intressant.

Men det är inte bara hemskheter; personalen är ett chill gäng med härlig jargong. Det är mycket humor mellan personal-personal men även personal-patient.

 "Jag väger exakt 100 kg. Det är exakt 20 kg för mycket"
"Jag är nummer 65932!"

Nej, nu ska jag sätta på världens bästa spotifylista och soooova (L)(L)(L). Tjing tjing!

PS Emma synd att vi inte kunde luncha idag,men jag fick lunch ovanligt sent. Kom till min avdelning imorrn? DS