Filippen

Nej men oj! Har jag en blogg! Hade glömt

 

 

 

Må du förtvina ut i intet!!!!

För nu är det vår och jag skall leva

man känner sig så värdelös,

 

just då

Som jag skrev i min dagbok: Vilken särdeles kass dag.

 

Men sådana skall en väl också ha, så att en uppskattar de bra. Känner mig blott utmärglad som i hungrig, och less som i fylld av tristess. Vore kul om det hände något jättespännande. Det mest spännande som skett idag har varit att sälja min själafrihet (som i att signa ett anställningsavtal), men även att bli ursinnig pga kassa pennor och provocerande kuvert och brist på information. Jag hatar brist på information.

 

Synd, att livet kan vara så futtigt ibland

Men tur, att det är det mest storstilade som existerat - emellanåt också.

 

Önskar bara att det hade varit det sistnämnda, idag

 

 

 

 

 

Vi hade vår vackra söndag igår.

 

 

Denna låt är perfektion personifierad:

 

 

 

 

Får så pass mycket rysningar. Jazz På Svenska må väl vara ett av de bästa svenska albumena genom tiderna. Klockrent rakt igenom.

 

 

 

Klassisk söndag, klassisk sol, icke bakis, med lätthet i sinn'. Nu skall jag storstäda, tjingggg

 

 

 

 

 

 

 

Nu måste emma och lova vakna upp ur dvalan, då skall de hitta den perfekta skjortan åt mig...! Jag gick i sju butiker endast för att konstatera:

 

1. Att jag inte kan konsumera längre

2. Att jag blir äcklad av att gå i butiker

 

Usch, låt mig lära av mina misstag.

 

I väntan på deras uppvaknade passade jag på att posera, har känt mig ful och äcklig hela dagen, så var tvungen att vända på känslan:

 

Nu har mina älsklingar varit hemma från Indienresan i ca ett dygn, nu är jag liite helare och liite mer komplett som männisch!

Efter världens sämsta förmiddag med utebliven flygplatsvälkomningsrit, parkeringsbot, ösregn och utebliven inplanerad brunch så anlände Blemsi till vår hall ca 13:00, i sällskap med Habibi. Etq föreföll vara en projektion, något sience-fictionartat, ej av denna värld. Det var så overkligt, att hennes ögons glans, hennes kött och blod - stod där, just framför mig! Och just när vi talat om det, och just när vi omfamnat varandra, och just när hjärnan behöver bearbeta detta fantastiska skeende som pågick, så kommer mr Lovah Lovah instigandes genom dörrn, helt apropå! Som ett spöke, eller liv återuppståndet från de döda. Lova hade alltså lurat oss alla, och kom hem en månad tidigare än vad vi trott.

 

Den spontana tankereaktioner var: "VA!" åtföljt av ett glädjefyllt/förvånat skrik. Alltså så himla lycklig stund, så himla exponerat av dubbel lycka.

 

När dessa två varelser helt plötsligt samexisterade med mig igen, så reagerade kroppen med att bli förvirrad, skakig men på ett glädjande sätt.

 

Alltså skall för alltid minnas denna dag. Må vi aldrig skiljas åter!

Har sovit ca 4 h som typ inte ens var djupsömn de senaste två dygnen, i natt somnade jag t.ex. 8 på morgonen!:) Märkbart hur kroppen påverkas av sådant osunt leverne, får typ ont överallt? Typ i hjärtat, lungorna och i magen. Om man bortser från att tankeverksamhetens kapacitet förflyttas från 120 - typ 0,5%

 

Har jävla plugg att göra, alltså vill serr skjuta mig i skallen för orkar inte läsa på engelska, orkar inte förbereda redovisning, orkar inte vara på topp, vill bara sova i tusen år. Denna problematik löser jag logiskt nog med att blogga:)

 

Men inget av detta spelar någon som helst roll egentligen, för imorgon kommer finaste ETQ till björkarnas stad!!!!!!!!! Vad vi skall fira, keepin' u updated på alla jävla sociala medier som finns, lär ju ska bli massa inspoinstabilder. Så tacksamt, va. Ni måste ju få bevis upptryckta i era morgonansikten om hur fin och true våran friendship e!

 

 

*längtar till morgondagen*

 

 

 

Fantastisk kortdokumentär som finaste Sofia tipsade om. Är så taggad i Riot grrrl-rörelsen, vill veta mer om den. Är även så fascinerad över det ljuva 90-talet också, detta paradoxala decennie som benämnde flickors ångest parallellt med att politiker började skriva in feminism på agendan och stå upp som "feminister" (fastän de egentligen inte brydde sig ett skit).

 

 

Tror jag blev lite småkär i Amber, så himla vacker:

 

"I'm not gonna look good for anybody. I mean, why should I?"

 

"I went to camp, and the first day I was at camp, um, everyone said - I mean I didn't even know these people and the first day they were like: 'That's the girl who didn't take a shower since Kurt Cobain died.' Aaand, I mean, that would be a long time not taking a shower..."

"Anyone at any age can know about rape, doesn't matter how old you are"

Orkar dock ej alla andra highschoolkids i dokun. som är så jävla medelklassnormativa och antifeministiska, levandes i sin stereotypa bubbla, oförmögna att se bortom sina egna begränsningar. Det är synd om dem. Ännu mer synd, för att de inte ens begriper själva - att det är synd om dem.

 

Eftersom jag aldrig genomlevt ynnesten av vilken det innebär att läsa ett program (och därmed ha tre år serverat på silverfat gällande ickeväljandet), så har jag nu valt kurser för min sjunde termin vid Universitetet (guuud är jag tusen år gammal eller vad händish??? *blir mörkrädd*).

 

Efter noga men ändå spontant övervägande blev det slutligen detta. Det är dårskapet som talar, när jag dels väljer ännu en C-kurs, men även att det i sig innebär att jag avlägger TRE uppsatsterminer direkt efter varandra.

 

Min framtid är utstakad, nästa vår skall jag börja läsa Genusvetenskap på avancerad nivå så att jag börjar fila på min Masterexamen i Genusvetenskap. Min dubbla kandidat blir klar strax efter årskiftet. Det blir alltså en dubbel kandidat i ämnena Genusvetenskap och Idéhistoria. "Vad blir man av det?" - ja du - en allmänbildad och lycklig människa!

 

Genusvetenskap är nyckeln till samhällsförändring, Idéhistoria nyckeln till att förstå varför samhället ser ut som det gör. Två komponenter som behövs om man vill göra jorden till en bättre plats, vilket jag ämnar försöka med. Inga lägre krav än så, liksom.

 

 

 

 

Hej Lova

 

 

det skall int finnas en tråd kvar av denna tröja då du kom hem, så får du känna på hur det känns att du är borta så länge:( Du var borta så länge så jag hann använda tröjan så pass mycket! Tur att jag doftar så gott, då kan du mysa in dig i tröjan och hinna tänka "åh, filliezz" när jag smiter iväg till sydeuropa i ett halvår för att finna mig själv

 

~~yolo

 

 

 

 

 

 

 

Jag skall sluta leva och bara lyssna på Knifes nya

 

Hahahahaha alltså måste skriva om detta för att det är så roligt. Jag hånglade med en man för första gången på tre år i fredags. Högst ointressant, tycker du, men till saken hör att jag inte "hänger med män" på ett sådant vis. Jag var länge ledsen och misslyckad lesbian när jag insåg att jag hånglat med fler män än kvinnor för typ 2 år sedan, men med tidens gång så har även statistiken förändras, till lesbianismens fördel. Kvinnor är vackra, underbara, fantastiska, och därför känns det också alltid helt rätt, rätt - på rätt sätt, att vara med dem. Alltid när jag umgås med män så känner jag den här otroligt vänskapliga + platoniska stämningen. Alltså det existerar aldrig en sexuell laddning i luften. Det är så intressant, när man tänker på det. Egentligen vill jag inta tala om kön på det dikotoma komplementära viset, men nu åsyftar jag inte att kön är statiskt - jag åsyftar dessa kulturellt och socialt kodade binära enheter som oavsett om man gillar det eller ej - i viss mån bygger upp vårt samhälle.

 

Men som sagt, jag vill ge mig hän, jag vill inte vara inskränkt eller fördömande - då jag själv vet att sexualitet inte är statiskt, medfött utan snarare högst föränderligt. Så när denna man raggade på mig, och det visade sig att han var feminist, och rätt söt ändå, så tänkte jag att jag lika gärna kunde prova på, varför inte, liksom. Är ju ändå så pass oskyldigt.

 

Jag blev förvånad och smått irriterad, över att han uttryckte att han tyckte att mitt snagg var attraktivt. Det är ju pga det motsatta jag snaggar mig! Det är ett antikapitalistiskt och feministiskt statement, som ifrågasätter hela den kulturella idén om skönhet. Vi älskar alla skönhet, men jag tror - att man måste våga frångå den. Jag vet ingen känsla som är lika befriande och frihetsladdad som att snagga sig. Man känner sig så otroligt enkel, naken, ren. Så det minsta jag väntar mig, är att män skall tycka att det är attraktivt. Förlåt mina fördomar, jag ursäktar dem. Men jag är inget mer än en biprodukt av detta hysteriska samhälle.

 

Nåväl, till själva hånglet: jag har sällan känt mig så otroligt icke-delaktig, eller alltså jag var där men jag var inte där. Jag gjorde det inte för att "åhh jag måste ha bekräftelse så nu är jag desperat" för det behöver jag inte, jag får bekräftelse ändå. Så det var fan ett experiment. Jag kände mig som ett objekt. Det var inte jobbigt eller så, men det kändes verkligen så.

 

Det verkar vara fullkomligt omöjligt för mig att känna attraktion till CIS-män? Jag undrar vad det beror på, det är så himla intressant.

 

Plus att min tes bara byggs upp nu, om att män i gemen är sämre än kvinnor på att hångla. Jag har ALDRIG kysst en chey som varit dålig på kyssas. Men av alla män, så har endast EN varit bra. Nu menar jag inte pga huruvida man känner attraktion eller ej, för det är ju införstått att det bidrar, men jag menar alltså rent tekniskt. Usch. Kanske har jag bara haft otur och dragit nitlotter, vem vet väl haha.

 

Men spelar hur som helst ingen roll, för nu är experimentet över och min sexualitet än mer tryggad. Skönt, nu vet ni var ni har mig - världen - är ju sååå himla viktigt att veta!!!

Mvh/ homolebbot

 

Bör få detta sagt en gång för alla: Umeå Universitets hemsida är fan sämst i världen, så sjuk ologiskt uppbyggd och svårmanövrerad. En måste fan vara högutbildad allaredan för att hitta?! Alternativt vara dum i huvudet, då går det säkert också lättare

 

Jag blir så arg så att jag måste dricka bärs!!

 

 

 

 

 

Jag funderar, jag minns, för ett år sedan. Exakt från och med idag, och en månad framöver. Jag grät varje dag i en månad. Hämningslöst, ångestdrabbat, utan syre och hopp. Döden runt hörnet. Varför kunde den inte ta mig? Den tog mig inte,

 

jag blev kvar.

 

Men den smärtan jag upplevde då, kan aldrig liknas vid något. Den fysiska, som gör att ens inre förblöder – hjärnan domnar, och kvar blir ett svart tomrum, fyllt, med kyla.

 

”Man kommer aldrig över någon”, intygade hon. Jag förstod, snart, att hon hade rätt. Hur skall man komma över något som tidigare var likställt med livets fundamentala trygghet? Däremot, går man vidare. Det har jag gjort. Jag är lyckligare nu, än då. Mer stabil. Helare, en bättre människa. Jag var sämre, då.

 

Men jag glömmer aldrig.

 

Aldrig.

dö facebook

dö

Keep your old and wasted words
My heart is breaking like you heard
But the town has always turned
These lies and made them all burn

Keep your old and wasted words
My heart is breaking like you heard
But the town has always turned
These lies and made them all burn

Can you feel the leeches bite
That boy that she took out tonight
He's brave and walking sure
Through all the spots you're working for

Keep your old and wasted words
My heart is breaking like you heard
But the town has always turned
These lies and made them all burn

When the light is out and words have gone
Let me be the one to try it on

 

Denna dag duger ingenting till

jag duger ingenting till

 

Vill tänka, filosofera, låta funderationer florera

Vill

briljera

 

Men i min hjärna, finns blott en blockad

åsamkad av fysisk smärta, eller ja,

gammalmodig huvudvärk.

 

Men det känns mentalt, likväl

Det stör mig.

 

Det är en dag man endast kan hänge sig åt
kökssoffehäng, lyssnandes, sjungandes, klagandes

Skrivandes, den där poesin

 

För att sedan renskriva den.

Det här är inte den,

det här är inte poesi.

För det är inte benämnt att vara det.

 

Vill bara få något gjort

Skall det vara så jävla svårt

 

Vill spränga mig själv

i luften

Det är helt makalöst magiskt, hur skrivandet i sig självt har förmågan att lösa upp knutar.

 

Bara några enstaka formerade tankar, tyglade men ändå fria. För all framtid bevarade.

 

Så ser själens frihet ut

 

 

 

Idag har vi varit på Bildmuséet med skoly. Det var soft, fick äntligen se upphängningen av konstnärskollektivet från mellanöstern (ett feministiskt sådant?). Otroligt gripande och talande bilder, fotokonst må väl vara den konstform jag uppskattar mest.

 

 

 

Hej då,

mvh jag + min huvudvärk

 

 

Vilken helt obeskrivligt fantastisk helg vi har haft!

Har varit med och fattat så otroligt mycket viktiga beslut gällande partiets framtid. Val av ny styrelse, val av talespersoner, antalet talespersoner, och ställningstaganden i frågor gällande vinster i välfärden, miljöpolitik, surrogatmödraskap, RUT och ROT, utbildningspolitik osv.

 

Har lärt mig så otroligt mycket, dels gällande vår partipolitik men även gällande hur mötesformalia går till, och vad en kongress egentligen innebär.

 

Därtill har min kärlek för Göteborg vuxit sig än starkare, jag kände verkligen en koppling till staden på ett sätt jag inte gjort tidigare. Det är så otroligt lätt att vara vegan i Göteborg. Mentaliteten i staden är dessutom så positiv och vänlig på ett välkomnande vis.

 

Någon gång skall även jag, prova Göteborg. Men Umeå behöver oss, behöver vårt engagemang.

 

Skall skriva mer genomgående om alla känslor och tankar så här efter helgen, men det får bli senare vid.

 

Nu skall jag ut och promenixa i solen, till Mariehem. I mina nya vegankängor som jag hoppas är en investering att räcka i tio år.

 

Må väl!

 

 

 

 

 

Har stresslyssnat igenom Knifes nya pga har inte hunnit vara hemma så mkt sedan stream-albumet släpptes:( Och så skall jag bort såklart nu också, kommer sakna albumet hela helgen </3

 

Men kan konstatera: Wrap Your Arms Around Me är lätt mitt favoritspår hittills, så otroligt, jävla rysande klockrent.

 

 

 

Ser fram emot syttende maj, som fan.

 

 

 

Men innan det nalkas, ja då är det lektion, kattmys, pappamiddag och tågresande. Tåg är väl kanske det bästa som finns. Hoppas på att sitta bredvid någon konstig eller intressant filur, att samtala med. Död åt sittvagn, lär ju vara helt slutkörd imorgon men jaja, det är smällar man får ta! Vill man va fin får man lida pin!! Eller nåt, ja

 

 

 

Ps. Note 2 self: Ej ett förglömma: Äta veganpizzy på Kellys! Ds

 

 

Vars faan är motivationen belägen, kan inte få något gjort alls

 

plågsamt seg dag. Pallar inte få detta plugg genomlevt. Den mentala spärren är återigen 10 000 mil hög, helt ogenomtränglig.

 

 

Plus: känns inte som jag bor i ett kollektiv, är aldrig någon hemma här? = betraktelse utifrån de senaste dagarna.

 

Kanske är det jag som är hemma för mycket, vem vet väl~

 

 

Några fula och dåliga mobilbilder (min mobilkamera ca: sämst i världa ;;;))   :

Denna:

 

 

Kontra denna:

 

 

Helt omöjligt att välja. Brukar oftast välja den övre pga mer "drag" + bättre kvalitet osv. Men den nedre har så jävla mycket mer charm