Filippen

Vilken dag alltså, på gott och ont! Ett tag sprang jag, Tinika o Elin långt iväg till korridoren längst bort och dampade loss, jag slog på väggar osv för FAN VAD IRRITERAAAAD MAN BLIIIR PÅ IRRITATIONSOBJEKTET NUMERO UNO!!!!

Irriterad är verkligen det absolut rätta ordet. Komiskt dock att hon hela dagen blandat ihop mig & Tinika (där ser ni att hon är störd, efter 2 år vet man sina elevers namn?), typ 4 tillfällen har hon kollat mig i ögonen och sagt; ”Tinika, du kan ju…”

Men eftersom vi är galna, roliga, trevliga och chill så har jag haft en trevlig dag iaf, med kanske väääärldens bästa spotifylista??? Och alla blev typ tårögda när Mikaela otippat bjöd på fina muffins, det var fan t.o.m hjärtan på glasyren!!! Älska BL2. Säger bara det. ÄLSKA BL2.

Därför blir man så förbannat otaggad på att vi, om ett år, ska bli dom som står på vagnen (den schnüggaste vagnen ska vi ha förresten, det har vi bestämt) och skriker : ”SMBL, sha lalalalala!”, ”Vi har tagit studeeeenteeeeeeen – FYFAN VAD VI ÄR BRA!!”

Men jag vill inte vara bra. Jag vill fortsätta umgås med underbara människor i en underbar miljö, där ingen dag är den andra lik. Jag vill fortsätta dricka 6kronorskaffet och äta lakritsfudge & bananaskids och gör-det-självmackor, vill fortsätta smygåka i hissen istället för att använda skolans drygaste bildtrappor, vill fortsätta höja volymen provocerande varje gång irritationsobjektet går ut ur klassrummet trots att hon sänker 5 sek senare, jag vill steka på skolgården, träffa alla i kafeterian och lyssna på bra livemusik, klaga på dagens kommande lunch på vildis, klaga på alla idioter till lärare och deras konstigheter, ”kigga” med Hannis, skratta åt alla emos, skratta åt alla galenheter vi har för oss.

Fyfan för att aldrig någonsin mer få uppleva det som varit ens vardag i tre år. Fuck studenten.

Amandus, studenten 2007, då jag gick ut nian. Fattar inte att det är vi nästa år?