How soon is now?

Livet är en liten hora, heter det ju. Ibland är det mer sant än annars. Nu är det det förstnämnda. Har alltså suttit hemma HELA veckan och inte gjort ett skit (bortsett mina 3 Star Warskvällar, love 4-ever <3), och vad händer klockan 07.43 imorse? Sms: "Hej, vill du jobba delat pass idag? :)". Man bara, JAAAA JAAA JAAAAA! Fast Nej. För denna dag är den enda cpdagen som jag är upptagen, eftersom att jag ska till Nordmaling.

FAN VAD LESS MAN BLIR. Det är så det är att vara vikarie mina vänner, det suger riktigt ordentligt. Man väntar på att få jobba så jävla länge, och när tillfället själv ges så råkar man vara borta just den lilla dagen. Man bör alltså ha 0% liv för att få det att gå ihop.

Men att jobba med vikarieanställning är en nödvändighet för mig, eftersom att jag ska plugga i höst. Så jag klagar så klart inte på själva jobbet. Jag är oerhört glad över att jag har jobb överhuvudtaget, eftersom jag vet hur svårt det är att få. Sådana här tillfällen svider dock jävligt mycket.

Tur att jag värdesätter vänskap mer än pengar, annars hade ju detta varit rena rama katastrofen.

PS. Kastade en blick på Winstonboy när jag kom in i köket och då rann all bitterhet av mig. Älskade, fina! DS

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0