Filippen

Klok som jag var så glömde jag inte bara börsen utan även min mp3 (=my life) i Monkas väska (note 2 self: HA ALLTID EGEN VÄSKA ELLER JÄTTEMÅNGA STORA FICKOR) efter att hon farit. Mina friendios ryggade tillbaka lite när jag skrek "Men ÅÅÅHHHH glömde börsen i Monkas horväska!!!!" i musikarkorridoren, vi var ju trots allt in public med såväl äldre som yngre. Men det är bara så jag språkar. Skitsamma om någon annan bryr sig, ellelrlelelrllre?

Ja ja, spankulerade i alla fall hemåt i decembernatten efter teet, i min självvållade tystnad och med fransfrost. Kom till insikt i - att trots att mitt hat gentemot den - så är vintern ändå otroligt vacker. Speciellt när man knarrande går genom dov skog med snötäckta grangrenar. Glitterglitter tjing tjing. Och väl passerandes över mariehemsängarna blev jag så hänförd över himlavalvet och alltings existens att jag inte kunde göra annat än stanna upp någon minut och betrakta det oförståeligt vackra. I ensamheten och nästantystnaden; blott bara enstaka, långväga billjud och tinnitussuset. Ibland måste man stanna upp och känna. I nuet. Det glöms rätt ofta bort.

Såg Orions bälte och Karlavagnen. Varför kan man inga fler

PS. Monka, lovar att jag inte menar att din väska bedriver hor. Jag anklagar snarare min egen tankspriddhet DS