Filippen

Refused måste ju vara ett av Umeås internationellt sett största band. I hardcorekretsar världen över visste man var Umeå låg, vad Umeå var, pga Dennis Lyxzén och hans kamrater. Hardcorescenen och den militantvegana rörelsen satte Umeå på kartan i mitten av 90-talet.

Min bror Vilhelm berättade att han, när han besökte diverse stater i USA på sitt bands turné, träffade andra deathmetalmänniskor som blev mycket hänförda över att han och bandpolerserna kom ifrån Umeå. De VISSTE vad Umeå var, fortfarande 10-15 år efter Refused's storhetstid.

Jag minns självfallet 90-talet väl. Jag var dock för liten för att kunnat vara en del av vegan/straight edge-subkulturen som ägde rum i Umeå denna period. Min syster och en av mina bröder var däremot så smått engagerade, och hade sina vegetarianperioder. Glömmer aldrig Hillevi på klassfotot i åttan; poserandes med sina tydligt åsiktsmarkerande svarta X över handryggarna.

Hon brukade även äta på Hare Krishnarestaurangen som omnämns i första avsnittet nedan. Jag minns var den låg; i källaren i ett vanligt hyresrätthus, av gult tegel. I korsningen Blåvägen/Pilgatan på Östermalm. Vi brukade cykla där till och från skolan, när jag gick i lågstadiet och bodde på Haga.
Minns så tydligt doften av curry som man ALLTID kände när man åkte förbi där.



Dokumentären nedan, från 1995, visar en tid från en svunnen era. En historia man absolut bör känna till som Umeåbo. Det är mestadels intervjuer med Dennis Lyxzén, men även med andra.













Mattanten alltså, hahaha. Den äldre generation oförmåga till att förstå sin samtid, kanske det kallas. Älskar när "experter" kallas in, som t.ex kriminalararN.

Skriver mer om militanta aktioner, veganism, men även om hardcore som genre, i kommande inlägg. Om jag inte bränner sönder fingrarna när jag gör knäck, dvs.

Tjing tjing

Och min mage e ingen kyrkogård! / Filliezzz