Om hår
En detalj som alla antingen har mycket utav eller nästan inte alls. En detalj som påverkar hur du uppfattas av andra. En detalj som kan göra enormt stor skillnad i helheten.
En persons hår och frisyr kan betyda så många saker på samma gång. Det kan vara en symbol för makt, subkulturstillhörighet, kvinnlighet eller manlighet (hur man nu skall definiera kvinnligt och manligt är en annan fråga av feministisk grund), ålder, politisk eller sexuell läggning etc.
Träffar man två personer varav den ena är kvinna med dreads och den andra är man med snagg, så får man direkt olika associationer, även om man inte vill kalla sig själv för fördomsfull. De flesta skulle nog tänka att kvinnan med dreadsen förmodligen är vegetarian/vegan, ekologist, kanhända intresserad av rastafarikulturen. Mannen med snagg skulle kunna uppfattas som inskränkt och fördomsfull, rent utav rasistisk beroende på vilka kläder han bär.
Onekligen är det så, att håret spelar stor roll i hur man uppfattas av andra. Om man sedan väljer att faktiskt bry sig om hur andra uppfattar en eller inte, är en annan femma. Förhoppningsvis har man tillräckligt mycket självtillit för att endast följa sina egna tankar.
Hela mitt liv har jag haft långt hår, aldrig kortare än till axlarna. Jag är övertygad om att folk associerat mig som "tjejen med långt hår" i vissa sammanhang, kanske omedvetet, kanske medvetet. Efter att jag klippte side-cut i våras fick jag blodad tand. Det som förrut varit otänkbart blev plötsligt helt självklart. Jag skulle ha kort hår.
Jag skulle slippa behöva föna det i 10 minuter med hårtork, slippa använda halva handflatan med schampoo, slippa kamma det i många minuter till mina hårömma känslenervers förtret. Slippa sätta upp det tid och otid på grund av att det är i vägen.
Aldrig mer! Eller, åtminstone inte på några år. Känslan då jag steg ur frisörstolen igår vid tretiden är totalt obeskrivlig. Det enda ordet som kan sägas är: RÄTT. Man måste våga ta risken för att kunna gå vidare, kunna utvecklas. Och blir det inte som man tänkt sig, så växer det alltid ut igen.
En persons hår och frisyr kan betyda så många saker på samma gång. Det kan vara en symbol för makt, subkulturstillhörighet, kvinnlighet eller manlighet (hur man nu skall definiera kvinnligt och manligt är en annan fråga av feministisk grund), ålder, politisk eller sexuell läggning etc.
Träffar man två personer varav den ena är kvinna med dreads och den andra är man med snagg, så får man direkt olika associationer, även om man inte vill kalla sig själv för fördomsfull. De flesta skulle nog tänka att kvinnan med dreadsen förmodligen är vegetarian/vegan, ekologist, kanhända intresserad av rastafarikulturen. Mannen med snagg skulle kunna uppfattas som inskränkt och fördomsfull, rent utav rasistisk beroende på vilka kläder han bär.
Onekligen är det så, att håret spelar stor roll i hur man uppfattas av andra. Om man sedan väljer att faktiskt bry sig om hur andra uppfattar en eller inte, är en annan femma. Förhoppningsvis har man tillräckligt mycket självtillit för att endast följa sina egna tankar.
Hela mitt liv har jag haft långt hår, aldrig kortare än till axlarna. Jag är övertygad om att folk associerat mig som "tjejen med långt hår" i vissa sammanhang, kanske omedvetet, kanske medvetet. Efter att jag klippte side-cut i våras fick jag blodad tand. Det som förrut varit otänkbart blev plötsligt helt självklart. Jag skulle ha kort hår.
Jag skulle slippa behöva föna det i 10 minuter med hårtork, slippa använda halva handflatan med schampoo, slippa kamma det i många minuter till mina hårömma känslenervers förtret. Slippa sätta upp det tid och otid på grund av att det är i vägen.
Aldrig mer! Eller, åtminstone inte på några år. Känslan då jag steg ur frisörstolen igår vid tretiden är totalt obeskrivlig. Det enda ordet som kan sägas är: RÄTT. Man måste våga ta risken för att kunna gå vidare, kunna utvecklas. Och blir det inte som man tänkt sig, så växer det alltid ut igen.
Kommentarer
Postat av: Emma The Queen
det blev jättefiiiint gumman! bjabja skrivet!
Trackback
