Filippen

Ja, jag var som kanske bekant och bevittnade upphovet till mitt tvååriga tagg igår; nämligen Burtons nya förmodade succé "Alice In Wonderland". Den tecknade Disneyvarianten från 50-talet är jag väl bekant med, och tycker än idag att den är rätt obehaglig.

Med andra ord var min tankegång som följer: Ska någon regissera denna film än en gång, så är Burtonboy mer än perfekt för det jobbet! Handen i handsken!

Däremot stämmer inte ens förutbestämda idéer alltid så väl överens med det slutgiltiga resultatet. För det första så kändes filmen inte alls som en Burtonfilm: Var var känslan? Mystiken? Magiken? Gotiken? Det märktes att någon annan Lejonkungenbrud också chillat vid Burtons sida. Hade han fått egna, fria händer hade resultatet inte blivit detsamma, till min förtret.

Manuset var tamt och tråkigt. Det var klyschigt, förutsägbart och inte alls spännande. Det fanns inga starka minnesvärda scener, dialogerna stod man likgiltig inför, och den annars så fantastiska gripande känslan som Tim Burtons filmer alltid bjuder på, avsaknades. Man glömde inte tid och rum när man såg denna film. Man bara såg den. Och det var inte så mycket mer med det.

Jag är besviken.

Däremot så var Depp bra som alltid, inte hans mest övertygande karaktär kanske, men likväl fingubben. Gillade även Chess utseende. 3D var nice också.

Ja, vad säger man?

Hmmm....