Det namnlösa

Känner att det är rätt rip att diktsamlingen av Karin Boye som jag lånat åter och åter hela denna vinter/vår, slutligen skall lämnas tillbaka idag till stadsbiblioteket. Hur skall jag leva utan den?!?! Hade jag ej varit en fattig student, så hade den redan varit i min ägo. Bjuder på en dikt skriven av henne:

Mycket gör ont, som inte har namn.
Bäst är att tiga och ta det i famn.

Mycket är hemligt och dunkelt och farligt.
Bäst är att bära det vördsamt och varligt.

Bäst är att tryggt på det hemliga tro
utan att peta på frön som gro.

"Här gick aldrig tanken på spaning.
Allmoder, led mig med säker maning!"

Gott är att lyss till sin Moders röst --
ordlöst bekymmer får ordlös tröst.



"Om fem veckor tar ni studenten. Vet ni om det? Då når 12 års studier sin ände"
sade hon nyss. Overkligt, men samtidigt så verkligt. Tråkigt, men samtidigt så underbart

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0