Så som det är
Lite småjobbigt med PA100-collagets existens. Den ligger där, inramad, vilandes på den nednötta 3-sitsiga Chesterfieldsoffan av modell London. Kikandes på mig. Skrikandes på mig. Det är så bra och samtidigt så dåligt att den ligger där.
Bra, för att jag blir underbart varm och lycklig varje gång jag ser den, ser alla underbara minnen som finns utplacerade på dessa 50 x 70 cm. Dåligt, för att det påminner så mycket om att jag inte är på det enda stället jag vill vara. Ännu
Varför måste man spendera så stor av livet med att vänta?
Bra, för att jag blir underbart varm och lycklig varje gång jag ser den, ser alla underbara minnen som finns utplacerade på dessa 50 x 70 cm. Dåligt, för att det påminner så mycket om att jag inte är på det enda stället jag vill vara. Ännu
Varför måste man spendera så stor av livet med att vänta?
Kommentarer
Trackback
