Den falska materiella lyckan.
"Gör lördagen till en shoppingfri dag"
Så lyder en rubrik på en artikel i gårdagens VK. Dagen före skyltsöndagen, som ju är avstampen för denna kommande julhandels rekordslagande i form av extrem överkonsumtion, ännu ett år. Dagen som sammanfaller en lönehelg (dvs en konsumtionshelg).
Hoppsan, nu rycker det visst i våra västerländska slit-och-släng-nerver! Hur skall vi kunna klara oss EN dag utan att konsumera? Omöjligt.
Skämt åsido, men det tycks som att såväl arrangörerna som VK tycker att detta är värt att påpekas, som om det vore något kontroversiellt att vara avhållsam en konsumistisk livsstil, om så bara en dag. Idén har inga som helst nackdelar egentligen, och är verkligen något som jag rätt logiskt skulle vilja uppmuntra till - ty alla som reflekterar över vårat överdrivna lyxleverne åtminstone en gång vinner min sympati. Alla som tänker till fler än en gång, och skrider till handling, erhåller än mer av min sympati.
Men det handlar inte om att inneha min sympati eller ej. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Vill vi att folk ska läsa en sådan artikel som denna jag referar till, och tänka: "Okej, det låter klokt och rimligt. Jag shoppar inte den dagen då."; visserligen följa den handlingen - men för att sedan köpa det nyaste av det nyutkomna från elektronikmarknaden, en ny vinterkollektion kläder tillverkade av barn med svältlön under odrägliga förhållanden, samt massa andra av alla de möjliga olika sorters totalt onödiga materiella ting nästa dag. Eller dagen efter den.
För det är trots allt så gemene mans vardag ser ut. Vi köper, shoppar, konsumerar så fort vi har lust och råd. Utan en riktig baktanke på om man verkligen behöver det där sjätte paret av converse eller inte. Hela denna argumentation jag försöker driva är; Vad gör en dag?. Vad spelar det för roll att du slår ett slag för saken, oavsett hur fin den är - om det endast är EN gång per år? Äta vegetariskt en dag per år. Släcka lampan en timme en gång per år. Åka kollektivt, en dag varje år.
Självfallet förstår jag innebörden av dessa dagar som ett startskott till agerande, eftertänksamhet och förändring. Men jag ifrågasätter tanken om att man tror att man gör något gott, bara för att man ändrar sin livsstil en dag. Det krävs mer än så för att förändra.
Förändring sker inte på en dag. Det tar tid, och det kräver att alla hjälps åt, hela tiden.
Så typiskt västerlänningar att allt ska vara så jävla enkelt. Skita i att konsumera en dag, sen är allt bra. Enfaldigt.
Så lyder en rubrik på en artikel i gårdagens VK. Dagen före skyltsöndagen, som ju är avstampen för denna kommande julhandels rekordslagande i form av extrem överkonsumtion, ännu ett år. Dagen som sammanfaller en lönehelg (dvs en konsumtionshelg).
Hoppsan, nu rycker det visst i våra västerländska slit-och-släng-nerver! Hur skall vi kunna klara oss EN dag utan att konsumera? Omöjligt.
Skämt åsido, men det tycks som att såväl arrangörerna som VK tycker att detta är värt att påpekas, som om det vore något kontroversiellt att vara avhållsam en konsumistisk livsstil, om så bara en dag. Idén har inga som helst nackdelar egentligen, och är verkligen något som jag rätt logiskt skulle vilja uppmuntra till - ty alla som reflekterar över vårat överdrivna lyxleverne åtminstone en gång vinner min sympati. Alla som tänker till fler än en gång, och skrider till handling, erhåller än mer av min sympati.
Men det handlar inte om att inneha min sympati eller ej. Det handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Vill vi att folk ska läsa en sådan artikel som denna jag referar till, och tänka: "Okej, det låter klokt och rimligt. Jag shoppar inte den dagen då."; visserligen följa den handlingen - men för att sedan köpa det nyaste av det nyutkomna från elektronikmarknaden, en ny vinterkollektion kläder tillverkade av barn med svältlön under odrägliga förhållanden, samt massa andra av alla de möjliga olika sorters totalt onödiga materiella ting nästa dag. Eller dagen efter den.
För det är trots allt så gemene mans vardag ser ut. Vi köper, shoppar, konsumerar så fort vi har lust och råd. Utan en riktig baktanke på om man verkligen behöver det där sjätte paret av converse eller inte. Hela denna argumentation jag försöker driva är; Vad gör en dag?. Vad spelar det för roll att du slår ett slag för saken, oavsett hur fin den är - om det endast är EN gång per år? Äta vegetariskt en dag per år. Släcka lampan en timme en gång per år. Åka kollektivt, en dag varje år.
Självfallet förstår jag innebörden av dessa dagar som ett startskott till agerande, eftertänksamhet och förändring. Men jag ifrågasätter tanken om att man tror att man gör något gott, bara för att man ändrar sin livsstil en dag. Det krävs mer än så för att förändra.
Förändring sker inte på en dag. Det tar tid, och det kräver att alla hjälps åt, hela tiden.
Så typiskt västerlänningar att allt ska vara så jävla enkelt. Skita i att konsumera en dag, sen är allt bra. Enfaldigt.
Kommentarer
Trackback
