Dear Lennonboy

För 70 år sedan, föddes det en människa. En människa som kom att bli en av 1900-talets mest inflytelserika, kända och älskade - men även hatade, person. Denna människa var med och grundade vad som sedan blev världshistoriens mest säregna band. Efter 10 intensiva år med bandet, som var revolutionerande i musikhistorien i så väl vad gäller pop men även psykedelisk rock, bröt sig människan fri från detta. Blev sin egen.

Kampen om fred tog vid. Människan träffade en annan människa, och det var den yttersta kärleken av dem alla. Dessa tu musicerade, propagerade för fred och var aktivister på många vis. Musiken var alltid lika central, och blev också ett medium för att få ut tankar, funderingar, politiska åsikter.

En decemberdag 1980, vandrandes utanför sitt hem, blev människan beskjuten av en annan, psykiskt instabil människa, tillika fan till bandet som tidigare varit. Chocken, sorgen och förtvivlan var ett faktum. Varför skall gott som inget ont gjort, sluta sina dagar på detta orättvisa vis? Inga svar finns. Tusentals människor besökte Central Park, där ett minnesmonument sattes upp. Människor som visade sitt gemensamma stöd till den avlidne.

Jag blir ofta tårögd när jag ser dokumentärer med John Lennon. Hur länge jag än tänker, kan jag inte komma på någon annan person som någonsin inspirerat mig, gett mig så mycket av det vackraste som finns inom musik, upplyst saker för mig, som han har. Han var, och kommer alltid att vara, en i sitt slag.



"Life is what happens while you are busy making other plans."

"Music is everybody's possession. It's only publishers who think that people own it."

"Our society is run by insane people for insane objectives. I think we're being run by maniacs for maniacal ends and I think I'm liable to be put away as insane for expressing that. That's what's insane about it."

"The thing the sixties did was to show us the possibilities and the responsibility that we all had. It wasn't the answer. It just gave us a glimpse of the possibility."

"Will the people in the cheaper seats clap your hands? And the rest of you, if you'll just rattle your jewelry."

"You don't need anybody to tell you who you are or what you are. You are what you are!"



Kommentarer
Postat av: Emma

jättefint skrivet gummzan, blev lite tåris jag med ;) eller ja, rörd i alla fall!!!!!!

2010-10-10 @ 16:09:18
URL: http://emmzangurl.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0