midyard4evah

Imorgon ska jag äntra Midgårdsskolans lokaler för första gången sedan 10:e juni. Hur känns det? Känns det? Sist jag var där bubblade hela kroppen av fantastisk eufori. Man kanske inte bör förstöra det sista minnet. Men likväl ska jag dit.

Mår dåligt av tanken på scenariot att sitta i kaffan med fairtradekaffet, lakritsfudgen, havrekakan och ett äpple, och bara blicka upp gång på gång - utan resultat. Inga BL3:are kommer. Det finns inte mer. Inga 91:or. Inget av det gamla. Allt förbytt.


Det är väl bara lite därför som jag tvekar.


Men jag far dit för Lovas skull.


Man kan ju inte bara tänka på sig själv menar jag





Så här såg vi ut för ett år sedan. Det var väl det första porträttmomentet tror jag. Tog en annan bild på Miakela som var riktigt fin, undrar var den bilden håller hus nu?


Jag längtar inte tillbaka till gymnasiet egentligen. Men jag saknar BL3



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0