Filippen

Alltså: Värt

Har alltså haft min asocialaste vecka sedan i somras då jag jobbade heltid inom vården (=heltid UTAN fritid), alternativt i våras; sista veckan innan B-uppsatsen, och hade därmed skolnördigt nog taggat att fara på ett filmseminarie på uni idag.

När man varit sjuk i 4 dagar vill man träffa annat folk än bara dem man bor med helt enkelt. Jag sov inget alls inatt pga att jag haft dålig aptit och ätit jättedåligt flera dagar i sträck, och jag hade en dålig morgon. MEN ljuset i horisonten - jag skulle få fara till uni så att jag kunde få känna mig lite betydelsefull i världen, känna att jag gjort åtminstone EN grej av nytta, denna vecka.

Så sätter man teet i halsen när man får beskedet via mobilt textmeddelande: "Seminariet inställt". Det jag tänker är:

1. VAD FAAN, varför just idag????

2. HUR argy hade jag inte blivit om jag inte fått detta sms; utan fått veta via klassrumsdörrens påklistrade lapp att lektionen var inställd, väl framme på uni?

3. Kommer Tinieyo hem från Thailand idag?

Så nu sitter jag här sminkad och nyäten. Oförmögen att somna om. Alltså; värt


Skönt att jag skall jobba ikväll. Så vet man att man fyller någon funktion på denna jord...