recension
Efter bara ca 1 h jävla fittväntan började förbandet spela. Varför Sagateatern är otursdömd vad gäller tidpassande är mig outgrundligt. Slår aldrig fel. Därefter - efter ett förutsägbart och ganska lamt förband - även om sångaren var mysig och duktig - så tog det "bara" ca 45 min innan Deportees spelade. Alltså vad är prestigen i att börja sin spelning sent? Jag har aldrig fattat den dealen måste jag säga. Det är typiskt att världsstora band innehar mentaliteten: "vi kan böja spela när fan vi vill för publiken kommer ändå vilja vänta, eftersom att de avlider bara av tanken på att de ska få se oss, LIVE" och man därmed utnyttjar detta. Det blir dock bara jävligt löjligt när hela kvällen tvingas hänges åt typ 3 h's väntande, jag menar det var för fan inte Elvis Presley vi skulle se...
Vid konsertens början, efter väntan som hade gjort mig förbannad om jag hade betalat för biljetterna (som tur var hade vi fått dem gratis) så var taggen i botten och lessheten ett faktum. Medförde med andra ord att jag var jävligt svårflörtad av bandet, och kände inte så mycket i de första låtarna, mer än insikten att sångaren är en fjantig hipsterkung med alldaglig röst (obs: detta är ej något positivt) samt att jag åter kom ihåg varför jag aldrig riktigt lyckatas lära mig att lyssna på Deportees trots otaliga försök. Dock så skall trummisen ha all cred i världen - både för att han hoppade in som trummis åt förbandet (antar att deras trummis fått akuta förhinder) och sen ändå lyckades leverera rejält på sin egen spelning.
På sitt genomskinliga trumset skapade han en fantasivärld utan dess like. Otroligt tight, nyanserat spelande, med mycket perfekt sittande fills. Trumkompen i låtarna var intressanta!
Med andra ord, till en början var det mest trummorna jag ansåg vara värda min beundran. Dock vände det mitt i konserten ungefär; och publiken kom igång ordentligt pga att bättre låtar spelades. Från mediokert till riktigt bra! Bra drag i låtarna, bra ljussättning, bra ljud, och med ett fullsatt Sagateatern var segern som i en liten ask i finallåten.
Fredagkvällen som började dåligt slutade desto bättre. Man är nöjd.
Vid konsertens början, efter väntan som hade gjort mig förbannad om jag hade betalat för biljetterna (som tur var hade vi fått dem gratis) så var taggen i botten och lessheten ett faktum. Medförde med andra ord att jag var jävligt svårflörtad av bandet, och kände inte så mycket i de första låtarna, mer än insikten att sångaren är en fjantig hipsterkung med alldaglig röst (obs: detta är ej något positivt) samt att jag åter kom ihåg varför jag aldrig riktigt lyckatas lära mig att lyssna på Deportees trots otaliga försök. Dock så skall trummisen ha all cred i världen - både för att han hoppade in som trummis åt förbandet (antar att deras trummis fått akuta förhinder) och sen ändå lyckades leverera rejält på sin egen spelning.
På sitt genomskinliga trumset skapade han en fantasivärld utan dess like. Otroligt tight, nyanserat spelande, med mycket perfekt sittande fills. Trumkompen i låtarna var intressanta!
Med andra ord, till en början var det mest trummorna jag ansåg vara värda min beundran. Dock vände det mitt i konserten ungefär; och publiken kom igång ordentligt pga att bättre låtar spelades. Från mediokert till riktigt bra! Bra drag i låtarna, bra ljussättning, bra ljud, och med ett fullsatt Sagateatern var segern som i en liten ask i finallåten.
Fredagkvällen som började dåligt slutade desto bättre. Man är nöjd.
Kommentarer
Trackback
