Filippen

Hela min själ är en obegränsad massa bestående av de mest fantastiska känslor; en massa som expanderar för varje millisekund som går, oavsett om jag är med dig - eller om jag bara har blotta tanken av dig figurerandes innanför skallbenet. Jag tänker tillbaka på middagen hos min bror ikväll, då jag inte kunde svälja insikten av hur fin du är, över hur glad jag var över att just du satt där bredvid och fick min bror att skratta.
Jag tänker på hur konstigt livet är; hur länge jag vetat vem du är, utan att tidigare ha yttrat ett ord till dig. Hur vi gått på samma skola, suttit i rökis samtidigt, gått på samma demonstrationer, hängt på samma hamnis, varit verksamma i samma jävla rättvisepartietfittskit. Hur många gånger vi egentligen skulle kunna ha mötts tidigare. Men det gör absolut ingenting. Det är nu det är rätt och jag är så lycklig över att chansen gavs, att vi båda blev den erbjuden och tog den. Det är obeskrivligt. Samtidigt så otroligt självklart.

Som en dans på en sommaräng