Filippen

Flyttandet får mig att tänka sjukt mycket på gymnasiet, pga alla grejer man hittar som man relaterar till det. Det var igår, men samtidigt så har det gått ett helt liv sedan kaffesörplandet i kaffan ackompanjerat av dryga musikare. Tid är ett så flyktigt och oförståeligt fenomen.

Jag minns första ciggen. Första fyllan. Alla asroliga temafekkes. Allt neverending fikande på skolan, på kafé, för att avrunda hemma hos någon. Alla fantastiska diskussioner. Identitetssökande. Resande. Pluggditchande.

Skulle så jävla gärna vilja leva om EN enda dag i gymnasiet. Det kommer garanterat vara ett av mitt livs bästa perioder, utan tvekan.

Istället sitter jag här, solo, i mitt snart f.d rum, med kartonger och svarta sopsäckar som enda sällskap. Känns omotiverande att packa ner kläderna när alla andra är ute och har kul. Rosita är på födelsedagsfekke på Nydala. Min brorsa + friendz + Krillboy är på grillchillfekke på Å-hem. Alla resterande gör säkert skojz.

Själv ska man fortsätta packa fastän man är så less och trött att man endast vill spy. För att därefter gå upp 06.30 för ett till jävla dygnspass.

Så; kvällens verklighetsflyktiga fantasier hänges åt gymnasietidens charm. Som faktiskt var sann


En gång i tiden, åtminstone




Gymnasiegumman, innan allt, fastän det var mitt uppe i det redan.